Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 1 juni 2025
»O, mitt huvud, mitt arma huvud!» stönade baron Silverbuckla, och sträckte ut handen efter ringledningsknappen. Han trevade några ögonblick över en grov plankvägg, återvann så småningom mera medvetande och slog upp ögonen. Var i herrans namn var han? Han tänkte efter, men hjärnan snurrade som ett gyroskop, dock utan gyroskopets jämvikt.
När hon, öfver bäckens hylla då Stilla lutande sitt hufvud ned, Såg sitt milda anlets unga vår, Steg en tår i hennes öga opp, Väcktes sorg på nytt i hennes barm: "O Nadeschda-blomma", sade hon, "Arma flicka, hvarför pryda dig, Äfven utan prydnad osällt skön!
Därför har du ock blivit förfaren på det ondas vägar. Ja, på dina mantelflikar finner man blod av arma och oskyldiga, som du har dödat, icke därför att de ertappades vid inbrott, nej, därför att din håg står till allt sådant.
Aga älskar Omars hulda flicka, Som i jungfruburen vuxit ensam, Skådat icke sol och icke stjärnor, Aldrig än fått se, hur kornet växer, Kornet växer, och den röda drufvan. Flickan återger sin älskling Hans förlofningsring. "Tag den åter! Fader, moder, Som ej hylla dig, Fader, moder, bror och syster, Alla neka mig. Skona du din arma flickas Oangripna namn! Den förlåtnas öde äger Nog sin tyngd ändå.
Vi skola försöka att få nytt lif och ny fägring åt dig." Gossen tog en ny större kruka och planterade om pelargonen i god, bördig jord, plockade bort rasket och skar af de torra toppkvistarna och satte den sedan i fönstret inne hos sig. "Nu skola vi se, hvad sol och omvårdnad förmår", sade han och smekte de kala stänglarna. Åh, hvad det kändes godt för den arma, förskjutna blomman.
Och jag, som icke sökte henne, har likväl sett henne, sade snickaren. O, det var förskräckligt! Den arma kvinnan! Jag sade det likväl förut ... jag såg det på hennes ögon. Vaggan lär nog icke bliva färdig, ty hon behövs icke mer. O, I gudar, vad säger du? Vad har hänt dem? Var såg du dem?
Åter skymtade Kalmatar bort, endast vid den sanslösa flickan stannade hon, strök mildt med sina kalla händer den afsvimmades gyllne lockar och lade sin hand på hennes panna; men då hon slog opp ögonen smög sig den arma bort med en suck. Men vid bäckens strand satt Kalmatar och sjöng tyst vid sig sjelf: "Kalmatar, du långt bort burna, Hvarför vill du söka värma? Hvarför värma, hvarför glädje?
"I Guds namn, låt mig då få veta hvilket fartyg!" frågade den unga frun. "Båken, båken, syster", svarade gubben helt kort. Den arma frun kastade en blick af sorg och missnöje på herr Flygerman, hvars förhastade upptäckter i hennes hjärta väckt ett hopp, som lika så hastigt förstördes.
Mörker rådde i mitt sinne, Kallt mitt arma hjärta kändes, Innan kärleken där inne Af en vänlig ängel tändes. Ser du solen efter natten Strålande på fästet tåga, Dimmor skingras, land och vatten I ett helgonskimmer låga, Ser du bilden af mitt hjärta; Så dess första morgon grydde, Så med fruktan, tomhet, smärta Skuggan från dess världar flydde.
En enda blick var tillräcklig att upplysa Baruk och Jonas om den arma flickans läge. Den gamle mannen stod som förstenad av förskräckelse. Han lyssnade, utan att säga ett ord, till Rakel, som bad om förbarmande och anklagade sig för sin moders död. Därefter utbrast han i höga jämmerrop, slet sitt hår och förbannade det ögonblick, som återgivit honom åt hans skändade härd.
Dagens Ord
Andra Tittar