United States or Monaco ? Vote for the TOP Country of the Week !
Jag kom och fann blott dig, men såg du honom? Och ägde han en vänlig hälsning ej Att lämna kvar åt mig, förrän han flydde? HAN. Han sade, att då nästa morgon gryr, Är han tillbaka hos sin trogna flicka Och skiljs ej mer. HON. Du arma blomma, som jag plockat För honom, för att gläda honom, ack! Till nästa morgon lefver du ej mer. Du måste vissna, natten är för lång.
Den ogudaktige låter han ej bliva vid liv, men åt de arma skaffar han rätt. Han tager ej sina ögon från de rättfärdiga; de få trona i konungars krets, för alltid låter han dem sitta där i höghet.
Och I store män, Bernardin de Saint-Pierre, Linné, Geoffroy Saint-Hilaire, Haüy, vilkas namn äro ristade i guld på tempelfrisen farväl! nej: vi träffas snart! Jag lämnar det jordiska paradiset, i det att Séraphitas sublima ord rinna mig i hågen: farväl, arma jord! Farväl! Återkommen till hotellets trädgård vädrar jag närvaron av någon, som har kommit under det jag varit ute.
Nu mot honom resa sig hans härar, Därför att ej han som Ciaslaus Gett dem lof att rika slott föröda, Öda altaren och kyrkor, icke Gett dem lof att skända Kotars döttrar Och de arma slafvarna försälja. Vrede taga de från honom kronan Och till konung Ciaslaus välja.
STÅLARM. Om svenska folket har förglömt sin trohet, har Finland den ej glömt och skall ej glömma, så länge här en ädling finnes qvar, som heder har och svärd till dess försvar. Det finska folket troget skall förbli sin kung, sin ed och folket det är vi! BISKOP PETRUS. Ej samka ökad skuld med sådant tal till Herrans vrede öfver detta arma och ödelagda land.
Men i sorg hon talte milda ord: "Sörj, Nadeschdas vän, du ljufva bäck, Att din klara våg ej skölja kan Dessa rosenlemmars fägring bort. Skall jag bada i din lugna famn, Skall jag, arma, blomstersmycka mig?
Han har alltid varit så egen den pojken aldrig som andra utan en pojke för sig själf. Jag minns, när han låg i den där farliga febern han var väl en elfva, tolf år då. De två äldste hade jag förlorat, och han var ensam kvar. Jag satt vid hans säng natt och dag, och jag grät, så jag tyckte mitt arma modershjärta ville brista. Jag blef tio år äldre på de två månader som sjukdomen varade.
LEIOKRITOS. Blind är du själf, för gudars hämnd ett mål också. TEKMESSA. Ve och förtviflan öfver dig! LEIOKRITOS. Men nåd och frid Utöfver dig, du arma moder, om af nåd, Af frid du mer kan hugnas. O, din bitterhet Är mig ej svårförklarlig; låt den mildras dock. Om ödet mig har tvungit att beröfva dig Din största fröjd i lifvet, så behjärta väl, Att tvång, ej vilja, vållade, hvad ondt dig skett.
Han ligger i försåt på lönnligt ställe, såsom ett lejon i sitt snår, han ligger i försåt för att gripa den arme; han griper den arme, i det han drager honom in i sitt nät. Han trycker sig ned, han ligger på lur, och de olyckliga falla i hans klor. Han säger i sitt hjärta: »Gud förgäter det, han har dolt sitt ansikte, han ser det aldrig.» Stå upp, HERRE; Gud, upplyft din hand, förgät icke de arma.
Näst de stora bylten af osmält ister, hvilket här blott begagnades till seldonssmörja och dylikt, väckte korfvarne vårt medlidande, ty likt arma förbrytare hängde de i taket, ett rof för sol och vind, och så förtorkade, att ingen korp ens skulle vågat sitt näbb för att bita i dem.