Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 26 maj 2025
Och så: »Jag sitter uppe på ett hotell...» Kunde ni då inte så väl ha skrifvit jag sitter uppe på hotell... och så namnet, hotellets namn, i det sunda förnuftets och den okvinliga logikens namn! William Zimmermann. Efter en veckas tid fick han svar, ett temligen intetsägande litet bref, skrifvet med en slarfvig, karakterslös stil, i sneda rader.
Jag betalade och gick ut i hotellets vestibul, där jag drev fram och tillbaka, utan möjlighet att sitta stilla, utan möjlighet att tänka en redig tanke. »Det är mitt barn, som håller på att dö», sade jag till portieren. »Det är därför, jag är så nervös.» Jag försökte att le mot honom, för att han skulle förstå, hur väl jag själv insåg, att mitt uppförande var meningslöst.
Man vet icke hvad den bär inom sig; man vill så gerna drömma sig möjligheterna rika och fulla. Jag känner hennes namn. Det står graveradt i plåten på kappsäcken; och jag såg det dessutom i morgse på hotellets tafla: miss Bowen från Irland. Hon reser i sällskap med en äldre dam. Hon reser synbarligen för sitt nöjes skull. Hon är således rik.
När jag efter tre veckor kommer igen in till badorten och träder in i hotellets stora sal, sitter min vän pastorn vid table d'hoten omgiven av stadsherrar och damer. Han är nyrakad, nyklippt, har en ren vit halsduk, fint borstade svarta kläder.
Och I store män, Bernardin de Saint-Pierre, Linné, Geoffroy Saint-Hilaire, Haüy, vilkas namn äro ristade i guld på tempelfrisen farväl! nej: vi träffas snart! Jag lämnar det jordiska paradiset, i det att Séraphitas sublima ord rinna mig i hågen: farväl, arma jord! Farväl! Återkommen till hotellets trädgård vädrar jag närvaron av någon, som har kommit under det jag varit ute.
Nu slog uret på Tuilerierna nio: runt omkring i Paris började kanonerna dåna det var för medborgarna ett tecken, att ryktet talade sant. Jublet ville icke taga slut. Louis de Châteauneuf måste fram på trappans avsats och tala till dem, som stormade in på hotellets gård. Mellan Tuilerierna och Rue du Bac var det svart av folk. Överallt ljödo ropen: Leve Förste Konsuln!
När jag efter tre veckor kommer igen in till badorten och träder in i hotellets stora sal, sitter min vän pastorn vid table d'hoten omgiven av stadsherrar och damer. Han är nyrakad, nyklippt, har en ren vit halsduk, fint borstade svarta kläder.
En solid kroppslighet är vårt egentliga jag, har hon känt, och det är med fulla sinnen hon njuter blommornas färger och dofter, solens värme och alpsnöns friska kyla, och till sist den ojämförliga diner, som le chef vederkvicker henne med när dagens ärorika vedermödor nått sin afslutning i hotellets matsal.
Så hundsvotterad hade han aldrig blivit förr, inte ens av den enklaste nybakade gulasch, och när hans känslor tvingade honom att slå ut en halv såsskål över Kvists smoking, tillkallades hovmästaren och han fick ovett från två håll. Men nästa torsdag stelnade Kvist av fasa, när Blomgren och Ottilia stego in i Stora Hotellets matsal och slogo sig ned vid hans bord.
Dagens Ord
Andra Tittar