United States or Aruba ? Vote for the TOP Country of the Week !
Farväl syster, ack, du arma vexer ock till qvinna!" "Så fostrades jag i hemmet, som om jag varit en son, och jag var ju dock blott en arm flicka. Nu måste jag bort, att bli tjenarinna åt en man! Farväl du ljufva hem". Åter bugade sig Aikyn djupt för den vinde Samojeden, så att pannan vidrörde golfvet. "Du, min herre, som råder öfver Aikyn, krossa dock icke den arma, som din makt vore.
Därför må du höra detta, du arma, som är drucken, fastän icke av vin: Så säger HERREN, som är din Herre, och din Gud, som utför sitt folks sak: Se, jag tager bort ur din hand berusningens bägare; av min vredes kalk skall du ej vidare dricka.
SLÄTMÅLAREN. Ack, nådig herre, jag är svårt däran, Jag saknar ord, omöjligt, nej, jag kan Jag kan ej, kan ej tacka, som jag borde. v. Fort ut i frid, ni alla Kan-ejs smorde, Ni kung af hela riket Går-ej-an! JULIA. Men, goda onkel, hvarför vill ni skrämma Den arma mannen ständigt? Är det rätt? Ni tror er kunna allt, båd svårt och lätt, Och kan ej ens er hetta hämma.
Bättre är en fattig man som vandrar i ostrafflighet rik som i vrånghet går dubbla vägar. Den yngling är förståndig, som tager lagen i akt; men som giver sig i sällskap med slösare gör sin fader skam. De som förökar sitt gods genom ocker och räntor, han samlar åt den som förbarmar sig över de arma. Om någon vänder bort sitt öra och icke vill höra lagen, så är till och med hans bön en styggelse.
»Eftersom de arma lida övervåld och de fattiga klaga, vill jag nu stå upp», säger HERREN; »jag vill skaffa frälsning åt den som längtar därefter.» HERRENS tal är ett rent tal, likt silver som rinner ned mot jorden, luttrat i degeln, renat sju gånger. Du, HERRE, skall bevara dem, du skall beskydda dem för detta släkte evinnerligen.
Uti lifvet, än i döden Gafs hvar varelse att hoppas; Blott den arma Tuoni dottren Gafs ej ens att hoppas döden". Men från vestern kommo skaror af folk öfver hafvet, de härjade med eld och svärd, förstörde gudarnes altaren och lunder; och som en man stodo Suomis ynglingar opp och i spetsen för dem stod Kalmatars älskling.
När den gamle så sin dotter hörde, Såg den öfvergifna vid sin sida, Tog med bruten röst han åter ordet "Ve dig, ve dig, du, min arma dotter! Glädjens glädje, sorgens bot och lättnad, Värn i nöden, fader, broder, make, Allt med honom är för dig förloradt, Allt du mistat, intet står dig åter."
Och det som oftast inträffar, nämligen, att de sedermera inte håller vad som blir dem omöjligt att göra, men likväl med skenet låtsas så, till ökad plåga och lögn, vad uträttade väl då den arma bönen på förhand? inte hindrade den att så går?
Utan med rättfärdighet skall han döma de arma och med rättvisa skipa lag åt de ödmjuka på jorden. Och han skall slå jorden med sin muns stav, och med sina läppars anda döda de ogudaktiga. Rättfärdighet skall vara bältet omkring hans länder och trofasthet bältet omkring hans höfter.
Men då med bössan jag smög mot planket och ärnade skjuta, Smög min syster, hur ledsen jag än knöt handen och bytte, Ständigt i spåren och bad: 'Låt vara dem, rubba dem icke, Skona de arma fåglarna, broder, skona för min skull! Så hon bad, och då snart hon märkte, att böner ej hulpo, Ropte hon, klappade händerna hop och skrämde dem ständigt. Märk dock, hur ömsint var hon ändå?