Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 27 juli 2025
Anna-Clara svarar inte, men jag förstår hennes oro och jag stillar den. Hela sommaren bär hon Delfinens band på sin mössa och då hösten kommer, lägger hon det i en ask och skriver på locket med stor och tydlig stil: Mitt vackra band som jag fick av den snälle kaptenen och sjöofficeren sommaren 1917. En dag på hösten. Luften är hög och klar och himlen blå.
Men jag går hem och jag tänker: Här är ett tillfälle för Slumpen och Försynen att visa vad de kunna. Nu få vi se hur det går! Anna-Clara är vaken då jag kommer. Naturligtvis. Hon sitter rätt upp i sängen och nickar vänligt. God afton, säger jag. Nu är man hemma igen! Det är skönt att komma in i ljus och värme från mörkret där ute. Men det var vackert bland skären.
Oskar Johanssons Kött-, Korv- och Fläskhandel . Man skrattade och tyckte att doktorn var en rolig karl. Men Anna-Clara föll i tankar, och då vi gingo hem sent på kvällen stannade hon i mörkret mitt på vägen och sade: Jag vill veta en sak. Vilken sak? Jag vill veta om det finns någon fläskhandlare som heter Delfin ? Inte som jag vet hur så?
Den sade ingenting särskilt, men över hans huvud såg jag i luften fyra lysande bokstäver: S.S.U.H. Till desserten drucko vi ett lätt portvin. Anna-Clara kom och viskade: Får Karl-Olof och jag litet Muscatelle? De fingo några droppar i små, små glas. Men Emanuel vägrade och rodnade då jag bjöd honom.
Den femte gästen var Anna-Clara. Hon kom inte till början av middagen men så var hon ju heller inte bjuden, så hon visste ju inte om att hon skulle passa tiden. Hon kom till fågeln. Hennes moder reste sig och sade: Jag tror ... Och sedan hände en hel mängd i flygande fläng. Telefon en bil och en man som stod ensam kvar på trottoaren, barhuvad, tittande efter vagnen som försvann.
Gapa inte! Du får hela Mysingen i magen! Spreta inte med fingrarna! Ligg stilla! Du sjunker inte! Kruka! Anna-Clara sprattlade som en ljusbrun groda i vattnet, och slutligen tog hennes fader, som är ömsint, och halade upp henne. Och så klädde hon sig, och så sprang hon i land och berättade för alla människor, som inte varit närvarande, att nu kunde hon simma.
Anna-Clara lade ringen i en liten ask och skrev på locket: »Till min dotter.» Anna-Clara har många sådana små saker, som äro testamenterade till hennes dotter. Tyvärr äro de allesammans litet trasiga, men Anna-Clara säger, att de bli alldeles som nya då de bli lagade.
Tackar, sade jag, vad hette herrarna? Det sa dom inte, men det var alldeles riktiga officerare med uniform . Denna sommar hade Anna-Clara bestämt att hon skulle gifta sig med en tandläkare. Hon hade hört att de förtjänade så mycket pengar och tiderna äro ju så dåliga. Men en dag ändrade hon tycke och sade: När jag blir stor ska jag gifta mej med en sån där. En sån där var en sjöofficer.
Eken är inte grön så länge och inte lönnen heller. De vissna fort, mycket fort.... Jag tycker du pratar så mycket, säger Anna-Clara. Och så kommer det: Fick du tag i chokladkakan? Chokladkakan, säger jag, den ja! Jo visst! Och så vänder jag på huvudet för att se på något annat. Då hör jag ett fnitter. Anna-Clara har plötsligt krupit ner under täcket och ligger där och bara skrattar.
Anna-Clara kom sist av tre. Och hennes moder blev mycket glad då hon äntligen kom. Hennes fader blev också mycket glad, men han visade det icke fullt så mycket, ty han var en man . Anna-Clara föddes en söndag, mitt i vintern, en mörk och tråkig februarisöndag, så tung och dyster som endast en vintersöndag i en stad kan vara.
Dagens Ord
Andra Tittar