United States or China ? Vote for the TOP Country of the Week !
Vaktmästaren vid sin vägg såg glad ut, fröken vid pulpeten smålog och den gamle uteätaren gjorde en gest som ville han säga: Sitt ned unge man och dela en flaska vin med mig! Visste de vad som hänt? Han stannade framför vännerna och ropade högt: Nu har hon kommit Anna-Clara! Hon hälsar så mycket!
Det blir tyst och så fortsätter Anna-Clara: Men min mormor har aldrig bitit några får. Nej, säger jag, det har hon aldrig, efter vad jag vet, men så behöver vi heller inte skjuta henne och det är ju en god sak. Anna-Clara tänker en stund och så fortsätter hon: Det tror jag heller inte att någon skulle våga!
Visserligen hade hon den låst och visserligen låg nyckeln var natt på ett särskilt ställe, men vad hjälpte det, om tjuven hade dyrkar som tjuvar bruka ha. Anna-Clara åkte mycket på sin cykel, både inom och utom staden. Och då hon flyttade till landet, tog hon cykeln med på båten och såg mycket noga efter att den kom i land.
Isarna, vinterstormarna och pojkarna ha förstört det. Men vattnet i stora bassängen finns kvar, ehuru trappan, som leder till det, är borta. Men vi behövde ingen trappa. Vi satte bara en simgördel på Anna-Clara, och så släppte vi ned henne i bassängen allt under det vi höllo i linan, som var fäst i gördeln. Anna-Clara skrek förfärligt, och pojkarna skreko och kommenderade: Ta lugna tag!
Han är trött på sina leksaker och det är ännu tre långa timmar tills Anna-Clara kommer från skolan. Men han går ändå upp till oss. Då jag öppnar dörren, står han i förstugan och frågar: Ä Anna-Clara hemma? Nej, säger jag, hon är i skolan. Jaså, säger Sten, och så stå vi där. Stig in ändå, säger jag, och se hur vi ha det! Så har det gått till många gånger.
Han var kapten på en u-båt. Och det var något! Han var så förfärligt snäll och han visste precis hur man skulle hantera en liten flicka. Anna-Clara fick vara med om något så underbart, som att komma ombord på u-båtens moderfartyg hon undrade ett tag om den stora båten var riktig mamma till den lilla.
Anna-Clara ryckte till, lade handen på ryggen och svarade: Nej, absolut nej! Jag hälsar inte på honom! Varför det? sade jag. Per-Olof är en snäll gosse. Han rår inte för att han är rödhårig. Han sitter och väntar på dig. Jag hälsar inte på honom! Jag tar honom inte i hand! I detsamma stod Per-Olof i dörren. Han gick fram till Anna-Clara, räckte henne sin hand och hon tog den.
Det låg ingenting nedsättande i benämningen, det var bara en sorts förkortning. Varför just en sjöofficer, sade vi, av ett visst intresse för en blivande måg. Därför att dom ä så snälla. Jag tänkte: om tio år säger hon: därför att de äro så stiliga. En liten flicka vill ha en god man. En stor flicka vill ha en stilig man. En dag blev Anna-Clara riktigt bekant med en sjöofficer.
Ja, sade jag, för det kan man gå i skolan och få lära sig en hel massa saker under ett helt år. För två hundra kronor kan man få en hel mängd nyttiga saker. Gretas cykel kostar två hundra kronor. Det tycker jag inte är dyrt, om man har råd till det. Nej, sade Anna-Clara, det är billigt. Och så sprang hon ut och ned för alla trapporna.
Dagens Ord
Andra Tittar