Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 25 september 2025
Gretas pappa, som kommit för att hämta sin lilla flicka, instämde också i denna bön, på samma gång han hjärtligt tackade henne för allt hvad hon varit för hans älskling under denna oroliga tid. Gärna hade han nu velat taga Greta med sig hem till Åby, men släktingarna afrådde honom på det bestämdaste därifrån och menade, att hon borde fortsätta skolan.
Men strängt tillbakakräfva gudarne sitt lån, Och ve den mänska, som dem djärfs förhålla det. O, du mitt hjärtas älskling, trotsa icke dem: Låt lätt min varning finna vägen till ditt bröst Och gif åt jorden denne! Bröt han ock, nåväl, Så bryt ej du! FOLKET. Hör, konung, hör din moders råd, Ty strafflöst vägrar ingen här den döde graf.
Han lyfte upp Almas hufvud och kysste henne. "Egen hustru." En varm blick mötte Alma ur djupet af hans ögon. Alma slingrade sin arm kring hans hals. "Jag älskar dig, John. Öfver allting. Mera än något annat i himmel eller på jord." "Det vet jag, min älskling." Han tryckte Alma tätt intill sitt bröst och kysste henne ännu en gång. "Men du måste vara förståndig.
Mellan friska blomster genom lunden Gick den goda flickan helt allena, Och hon bröt en nyfödd ros och sade: "Sköna blomma, om du vingar ägde, Skulle jag dig sända till min älskling, Sen jag fästat tvenne lätta budskap, Ett vid högra vingen, ett vid vänstra, Ena: att han dig dock skulle kyssa, Och det andra: sända dig tillbaka."
Flickan så vid afskedsstunden: "Gode älskling, när du färdas, Kommer du till stängda gårdar, Där de röda rosor blomma: Bryt dig några rosenstänglar, Lägg dem vid din barm på hjärtat: Såsom dessa rosor vissna, Vissnar ock för dig mitt hjärta."
När du jublets toner hörde, Väckta tankars sorg mig störde Under festens dag. Späda äro hjärtats vårar, Därför ser du Seidis tårar, Dyre herre, Därför gråter jag. O, där nordens bloss sig tända, Vissnar nu som hon, kanhända, En förlåten brud, Blickar hit mot oss och gråter, Fordrar stum en älskling åter, Som försmäktar Här på segrarns bud."
Andra morgonen, när barnen sutto vid frukostbordet och halfhögt talade om julen, kom tant Karins älskling, en liten flicka med djupblå ögon, och klättrade upp i hennes knä samt slog sina armar omkring hennes hals. "Tant Karin", sade hon, "jag har drömt någonting så vackert." "Hvad har du då drömt, liten Elsa?"
O, min älskling skildes här ifrån mig, Och han sade ej: "Gud med dig, dyra!" Tryckte blott sin mössa ned på pannan, Slog till jorden sina svarta ögon Och mot barmen förde högra handen. Att han tryckte mössan ned på pannan, Därmed sade han: "Gud med dig, dyra!" Att han slog till jorden sina ögon, Därmed mentes: "Mer än ögat dyra!"
I barnkammaren sof en liten svag gosse på tvenne månader, en annan, äldste sonen, satt som vanligt ute under kardborrbusken, där hade han ett »hus», och i det huset rymdes han själf nätt och jämt med sin docka och sin griffeltafla. Doktorns äldste gosse var sin mors älskling och sin fars afsky. Barnet, en sexåring, var icke som andra barn. Han kunde aldrig bli karl. Han kunde aldrig få fasoner.
Dagens Ord
Andra Tittar