Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !

Uppdaterad: 20 september 2025


Döden och svälten ha brett sina vingar över den i redan många år. Och som deras representant står en enda person andra sidan bron en gråklädd landstormsman med gevär och bajonett. vår sida av bron står som pendant en liten flock svartklädda kvinnor och män och ser honom. Han rör sig inte; han säger ingenting; han stirrar rakt framför sig.

Och er och er, o eder, tusen gånger Besvurna och igen besvurna, såg jag, Ej lätta och förhoppningsfulla nu Som fordom, men allvarliga och dystra, tidens vingar pekande och Det mörka ödets järnhand, där den tung Låg vårdslöst hvilande brutna fjättrar.

Mig tycks dock, att vågors svall Jag hör och nordliga fläktars sus, Som fly med starkare vingar Hvar stund mitt öra förbi." "O fader, vid nordens rand Går natt ånyo fästet opp. Rädd bäfvar strålen af dagen Och flyr böljornas topp. Det mulnar, i mörker sveps Allt längre hafvet, och stålgrå höjs Garmallas klippa och skakar Från hjässan bränningens skum.

Men skalden: Hästen trängtande fram de olika lockande stigar, trängen till gruvornas djup, vetandets väldiga schakt Här brast hela församlingen ut i ett osläckligt gapskratt, men skalden fortsatte, vilt, fanatiskt under ackompanjemang av skrattsalvor. Sväven vingar dit upp till de klara förfriskande nejder, diktens förtrollande hem, tankens eteriska värld.

Förunderligt, ju mer hon vissnar själf, desto mer tycks hon åter börja älska friskheten och lifvet. Är det afskedsstunden, som nalkas och gör det försmådda dyrbart igen? Den 25 april. Fjärden är öppen, isen borta. I solgången syntes en tropp svanor glänsa den klara sjön. De hafva redan lyftat sina vingar och flyttat.

Guldskyar i luften Summo och strålade ljus mot jorden, och ljummade vindar Kommo från ängarne än och lekte med ångor af blomstren. Lätta, med sväfvande steg, som hade af vingar de lyftats, Styrde de unga sin färd mot den speglande stranden af träsket.

Jag satt länge med detta brev i min hand, och den våg av ömhet, som välde emot mig, var mäktig, att den kvävde alla frågor och kom mig att omkring i mina vanda omgivningar där ingenting syntes förändrat, och ingenting heller var, med en känsla som om jag varit för mer än sagoprinsen, vilken västanvindens vingar nått Lycksalighetens ö.

Det föreföll dem, att guldvalvet delade sig över dem, att de sågo upp i kretsande himlar, som oupphörligt öppnade sig för nya och högre ända upp till den rundel av vingar, där tre eldslågor hoprunno i ett vitt och stilla ljus. Och för ingen var det eviga, härliga ljuset skönare än för den, som hade följt mörksens stigar och länge sett nedåt.

Någon gång har man äfven sett örnen i stället för vingar betjäna sig af skepp för sina färder i luften, och skola dessa fartyg vara till konstruktionen lika de gamla nordiska drakarne. säger om honom Rudolph: " Sin drake djupet af glittrande fjord lägger den vingstarke kung. Och fastän hon flyr från mörknande jord, Den last kännes icke för tung ."

En afton stod han stum vid oceanen Och styrde trånfull sina blickars vingar Mot sitt af kvällens sol belysta hem; Men, like trötta fåglar, föllo alla Förlorade i böljans vida graf, Och deras liksång var den suck, dem gafs Till trogen följeslagare vägen.

Dagens Ord

hönshusen

Andra Tittar