Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 17 maj 2025
Men knappast var dörren stängd förrän svensk-amerikanen plötsligt blev nykter, betalade sin förtäring och med spänstiga steg avlägsnade sig bakvägen. Dagen därpå meddelade tidningarna, att polisen äntligen fått sak mot de kända bondfångarna Järnhand och Grönsten. De hade häktats under försök att prångla ut en falsk check i banken.
En riktig tusenlapp och ett par hundralappar höll han fram till närmare inspektion. »Här bräcker du ingen!» sade Järnhand och vinkade med en lika stinn sedelbok, där det också fanns några äkta hundralappar. »Visa nu att du också har pengar, Jackson!»
»Det är ett stort hupp förtroende», sade han tveksamt. »Visst», sade Järnhand lite ängsligt. »Men vi har väl förtroende för varandra!» »Jag skall följa med och se efter att han uträttar det ordentligt», försäkrade Grönsten. »Nähä», sade Jackson plötsligt. »Vi har förtroende för varandra. Lägg opp era plånböcker på bordet! Hick! Nå opp med dom!» Bondfångarna lydde tvekande.
Svensk-amerikanen ändrade inte en min, men drog upp sin plånbok, och lät en bankanvisning på femton tusen dollars glimta framför bondfångarnas lystna ögon. De växlade en blick. Här var ett kap att göra. Järnhand beställde in vin. Vinet dracks, och mera vin dracks och ännu mera vin togs in. Men när de tre korten kommo fram vägrade Jackson i alla fall i vändningen; han spelade inte kort, sade han.
»Hit med checken!» sade Järnhand. »Så ska vi hämta pengarna.» Jackson strök åt sig plånböckerna och stoppade dem i fickan, sedan lade han anvisningen på bordet. »Skynda er tillbaks, pojkar», ropade han efter bondfångarna när de försvunno genom dörren.
Den uppfattningen fingo också Anton Fröjd-Karlsson-Grönsten och Johan Järnhand, och de försiktigt närmade sig den unge mannen, ty Grönsten och Järnhand voro ett par framstående medlemmar av bondfångarnas skrå, och de vädrade sköna, amerikanska långschalar i svensk-amerikanens plånbok. Den ljushårige tittade uppåt husväggarna och smålog överlägset. Trevåningshus! Att de gitte bygga sånt.
Mitt var det fält, du odlar nu; de hjordar, du Kring Xuthosberget vallar, voro mina då, Och min var ock den boning, nu du kallar din. Hur har det så förändrats? RHAISTES. Hvad? Du frågar det, Du, som ej aktar ödets järnhand, ej det skick, Som gudar stadga, då de störta kungar ned Och höja andra bättre.
Och er och er, o eder, tusen gånger Besvurna och igen besvurna, såg jag, Ej lätta och förhoppningsfulla nu Som fordom, men allvarliga och dystra, På tidens vingar pekande och på Det mörka ödets järnhand, där den tung Låg vårdslöst hvilande på brutna fjättrar.
»Det är inte värt du går ut», sade Järnhand välvilligt. »Hit med anvisningen så skall jag hämta pengarna åt dej, så får du sitta här och nyktra till under tiden.» »Vill du det?» sade Jackson, glatt överraskad. »Det var hyggligt!» Han fiskade upp checken ur plånboken, men hejdade sig med en misstänksam blick just när han var i begrepp att räcka fram den.
Dagens Ord
Andra Tittar