Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 9 september 2025
Jag log i segervisshet, att jag vunnit henne åter, och i det jag vände hennes ansikte mot mitt, såg jag henne in i ögonen och sade: »Men nu vill du ju leva?» »Ja», sade hon. »Jag vill leva för dig och för gossarna och för att aldrig glömma Sven.» Den dagen gick hon vid min arm ute på sandgången utanför villan. Hennes steg voro trötta och osäkra, och hon vilade tungt på min arm.
Hon trodde på ett framtida tillstånd, då två själar, som från början varit ett, när de vilade i Guds tankes sköte, ånyo skola förena sig, sedan de renats från de fel och villfarelser, som på jorden stötte dem från varandra.
Hans enda värn var den hemlighet, som vilade över hans vistelseort och troget bevarades av hans omgivning. Det hade icke heller fallit Petros in att efterspana Krysanteus i en trakt så nära Aten.
Och från den stund då han hade satt honom över sitt hus och över allt vad han ägde, välsignade HERREN egyptierns hus, för Josefs skull; och HERRENS välsignelse vilade över allt vad han ägde, hemma och på marken. Därför överlät han i Josefs vård allt vad han ägde, och sedan han hade fått honom till sin hjälp, bekymrade han sig icke om något, utom maten som han själv åt.
Det finns andra flickor än i den här lilla hålan! Stellan skakade på huvudet: Nej, jag ä inte kär. Kalle gick. Stellan började gå av och an på sitt rum. Helst skulle han ha velat gråta över det tunga öde, som vilade på honom. Han tänkte på sin mor. Om hon hade levat?... Men han skakade på huvudet. Hur skulle det ha kunnat förändra något?
Han till och med betraktade sjukdomen med en hemlig tillfredsställelse. Han vilade sig, sträckte också andligen ut sig med händerna under huvudet och gjorde ett överslag över sin ställning. Och när han åter kom på benen, hade han klart för sig, att han ej älskade Rose. Tanken på henne berörde honom obehagligt, som minnet av något lågt, någonting honom ovärdigt. Det var Greta han längtade efter.
Vad visste dessa mänskor uppe på verandan om livet, dess ohyggliga allvar? Vad visste de om det hårda öde, som vilade på den, som var olik andra? Hade de redan glömt en Sokrates, en Giordano Bruno, en Galilei?... Hade de glömt giftbägaren, dödsdomarna, landsflykten, som blev de stora sanningssägarnas arvedel? Han andades åter djupt.
Det gällde att genombryta en av dessa murar och genom dälden bana sig väg tillbaka, eller ock att falla till sista man. Vi äro omringade, ljöd det i Davids öron. Vi måste försöka slå oss igenom. Den gamle kämpen vilade ett ögonblick på sin klubba. Hans ögon överforo de fientliga skarorna.
Hennes ögon fylldes plötsligt av tårar, och handen, som ännu vilade i Bonapartes, tryckte krampaktigt hans. Vad hade hon icke velat giva för att i detta ögonblick få kasta sig i hans armar, för att få säga honom, vilka kval hon genomgått för hans skull! Förste Konsuln gissade hennes rörelse. Han böjde sig hastigt ned och kysste lugnande hennes hand.
Min hustru! sade gossen, lyfte henne i sin famn, bar henne över bäcken och gick med henne in i skogen. =Lägret.= Skogen, som omslöt svedjelandet, liknade i mörkret en ogenomtränglig svart mur, på vilken himmelens stjärnströdda tak vilade. På det öppna fältet flammade stockeldar, i vilkas sken skuggor rörde sig och här och där ett tält skymtade.
Dagens Ord
Andra Tittar