Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 8 juli 2025
Korporalen blickar allvarsamt under sina buskiga ögonbryn, mor Kerstin ser mycket upprörd ut och har tårar i ögonen. Ja, jag säger ännu en gång: det var en olycka, att jag icke var hemma, då patronen var här, sade mor Kerstin och torkade sig i ögonen, det skulle då icke gått, som det gick. Det skulle gått på samma sätt, svarade korporalen. Jag vet vad jag gjort.
Vi stodo i skuggan borta vid spegeln, hans ansikte var tätt intill mitt hans kära ansikte, som jag nu icke får se på långa, långa tider. Han hviskade upprörd: Och så skall du göra ditt vackra namn, Elsa Finne, kändt och beundradt! Han kysste bort mitt svar. Och jag var ensam. Jag lider, men jag lefver. Och det var just känslan af att icke lefva, som dref min bort från Tibble.
Hjertat började ånyo slå hårdt och plågan i bröstet ansatte henne med förnyad styrka. Men först efter en lång stund fick hon klart för sig hvarför hon var så upprörd. "Hvarför ligger du här?" frågade John, då han kom in. Alma svarade ingenting. "Är du sjuk?" "Nej." "Din panna är alldeles fuktig. Blef det för varmt i sängkammarn?" "Ja."
Jag kan ej, jag kan ej . . . flämtade Hanna upprörd. Jag måste ha honom bort. Han skulle visst lyda dig, inföll Alma. Kom bort nu, snälla, söta Hanna! Vänta, Alma, stanna . . . jag kan ej gå .
Hon var fruktansvärdt upprörd under de dagar som följde, och likväl ville hon för ingen omtala hvad som försiggick inom henne. Hon visste, att hon ensam måste besluta här och ville icke säga något, innan hon fattat sitt beslut. Tant Karin och Bella sågo väl, att något tyngde Hanna, men de respekterade hennes tystnad och gjorde intet försök att intränga i hennes förtroende.
Men hvad kan jag väl göra, Bella? frågade Hanna upprörd. Om jag blir relegerad! Bättre, att förekomma, än att förekommas. Det blir du icke, var lugn. Jag har en plan, men den omtalar jag icke ännu. Lofva mig, att du icke tager något förhastadt steg och lita på mig. Hanna tryckte hennes hand mot sina ögon och sina läppar. Du är min vän , och jag litar på dig.
Också några asiarker, som voro hans vänner, sände bud till honom och bådo honom att han icke skulle giva sig in på skådebanan. Och de skriade, den ene så och den andre så; ty menigheten var upprörd, och de flesta visste icke varför de hade kommit tillsammans. Då drog man ur folkhopen fram Alexander, som judarna sköto framför sig.
Då blev konungen häftigt upprörd och gick upp i salen över porten och grät. Och under det att han gick, ropade han så: »Min son Absalom, min son, min son Absalom! Ack, att jag hade fått dö i ditt ställe! Absalom, min son, min son!» Och det blev berättat för Joab att konungen grät och sörjde Absalom.
Jag satt i mitt rum och försökte läsa. Men jag var alltför upprörd, alltför lycklig över den sällsamma rikedom jag hade vunnit. Och plötsligt såg jag min hustru under sommaren vid västkusten, i det ögonblick, då hon från fönstret i lotsstugan vände sig mot mig, och jag kände hur vi enades i samma kärlek till det oändliga havet, som icke vet av någon gräns.
Han var emellertid alltför upprörd och glömde ett redan övertänkt strafftal. Förförare! skrek han och gick Abraham tätt in på livet. Abraham värjde sig, men Aposteln slog honom två gånger till marken. Andra gången blev han liggande, yr av slaget och av överraskningen. Men när Elsa såg, att Abraham icke rörde sig, antog hon, att han var död. Hon greps av en vettlös förskräckelse.
Dagens Ord
Andra Tittar