United States or Paraguay ? Vote for the TOP Country of the Week !


Han uppmanade i den "rabulistiska" tidningen stadens präster att möta honom i öppen och offentlig diskussion i frågan om Guds existens, Kristi gudom, Treenigheten och Jungfru Marias obefläckade avlelse. Stellans farmor var upprörd. Hon rasade.

När hans far sagt: har du förstått, visste han av erfarenhet, att invändningar voro resultatlösa. Men invärtes var han upprörd. Och skall du vända dig till kamraterna och be dem vara välkomna också, både pojkar och flickor. Ja men, pappa Har du förstått! Ja, pappa! Dagen efter insåg han till en grad han aldrig anat, hur rätt hans far haft.

Uttrycken kunde jag ej läsa, ty jag var för upprörd, och som jag stod emot ljuset, låg hela rummet svart och ansiktena syntes endast som nio vita fläckar i mörkret. Jag slutade inledningen med en framställning av människans obetydlighet i förhållande till världsalltet och isynnerhet till det oförklarliga. Härpå följde försvaret.

Bruden var upprörd över det oväntade avbrottet i ceremonien, som inte skulle betyda något gott; brudgummen fick glåpord för sina dåliga anordningar och höll att komma i slagsmål med båtsman, vilken han ville skjuta skulden; pastorn var vred över att den heliga akten stördes av buteljerna, men ute backen stodo pojkarne och drucko skvättar ur buteljbottnarne och råkade i misstag under räddningsarbetet bärga några halvläkta flaskor, ur vilka endast korkarna sprungit.

Husmän och tjänare, vårt höga herrskap är upprört och uttröttat av sorg, men låt oss aldrig glömma vår pliktskyldiga vördnad. Ja, jag är upprörd av sorg, sade Valdemar och stannade i dörren, och hans ögonlock rödkantades av blygsel över att alla voro vana att se honom lyda, att de måste uppmanas till skyldig vördnad.

Bertha var upprörd, också hon. Tänk skolan, tänk din framtid, kom bort, vi ha redan stått här alltför länge! ni . . . jag kan ej följa er . . . Kanske sitta de här halfva natten ännu, tillade hon halft för sig sjelf, tänk, hurudan han skall vara i morgon! Hon slet sig lös från kamraterna och gick fram till värdshusets trappa. Der stannade hon ännu. Skulle han följa henne?

Uttrycket "att till Spilleboda" hade inom vissa lättsinniga kretsar fått en alldeles särskild betydelse och nästan blivit en fackterm. När förvaltaren framkastade den förmodan, att Bollan gått till Spilleboda, blev således fru Janselius i högsta grad upprörd och beskyllde Casimir Brut för att fördärva gårdens moral och anseende genom att draga dit en massa löst folk.

Det var förfärligt med ögonen, det var förfärligare än malheuren med byxorna. Hon kunde ingenting säga med ögonen, de sågo ut som två små gråstenar. Hon baddade dem med rosenvatten, det hjälpte icke. Blev hon riktigt upprörd, sprang hon bort till spegeln för att se, om där ändå icke skulle synas någonting i ögonen, någonting. Nej, ingenting. Bara gråsten.

Jag kan icke säga, att jag blev särdeles upprörd, ty generalagenten är ju en mycket gammal man och han är dessutom vår granne och brukar hjälpa oss med att sätta pris våra varor. Jag ansåg emellertid en varning vara befogad och kallade in flickan. Hon mötte min milda förebråelse med utropet: Han kysste mig inte!

Men detta är rent outhärdligt! utbrast Bertha en dag, hon het och upprörd kom fram till Hanna, som satt ensam klassen. Kan du icke tala, menniska, och rentvå ditt anseende? Jag har predikat för döfva öron. Naturligtvis ha de föga förtroende till mitt omdöme. Jag tror också, att man visst håll söker undergräfva ditt inflytande, och ett par af de våra hålla sig fullkomligt neutrala. Talar du icke, .