Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 6 maj 2025
Man satte af, klef öfver diket, sprang öfver tufvorna, trampade med de nakna fötterna på ljunggräset, kilade raskt på och nådde i traf den lilla grå kojan, vid hvars trappa husets enda rikedom, en liten halfvuxen, svart och hvit gris, bökade i jorden. Pekka gick in. De andra efter. Stugan var tom. Mor var i byn på slåtterarbete.
Om en stund tog hon sig åter om hufvudet ... det svindlade för ögonen, hon måste ännu en gång stanna. Så vackert det var på denna plats i mossan under en lång, smärtstammig hängbjörk; linnéan blommade på tufvorna, och nere mellan de mossiga stenarne rann en liten källa, grund men sval och frisk. Här sysslade hon bland tufvorna. Det gick en timme, kanske två.
Han var nu i början af kärrmossen. Träden stodo här litet tätare, och ungskog stack här och där upp mellan tufvorna. Porsen doftade starkt. Han letade och ropade. Än gick och än sprang han. Framåt bar det en hel timme nästan utan uppehåll. Åter stannade han. Där, ja, där, helt nära hörde han ett prasslande. Var det en tjäderunge eller kanske en hare, som han skrämt upp? Nej, det var Maija.
Haren tassar lätt och vig mellan tufvorna och solen speglar sig i de små daggdropparna. Det är nästan som om här dröjt kvar en fläkt af Edens frid. Eller är det profetians ande, som susar här djupt inne i skogen och sjunger och väntar, tills det en gång varder frid på jorden? Här inne i skogen se vilddjuren inte ens vilda ut. Björnungarna leka ju som glada barn pläga leka.
»Gå ut nu, småbarn», sade han myndigt, »gå och sök upp lite hjortron i mossen! Men stig inte mellan tufvorna, stig ofvanpå, annars faller ni ned och det går med er som med gästgifvarens ko, som mosstomten åt upp med både klöfvar och horn. Här har ni att plocka bären i. Jag kommer efter sedan jag gjort sysslorna ifrån mig. Se så, gå nu!»
Nedanför låg den äng, som ännu denna morgon burit namn af strandparken, men som nu företedde en verklig förödelsens anblick. Der lågo de om hvarandra, de väldiga björkarna, lågo i virrvarr med de tunga, tjocka masterna uppåt tufvorna, och de lummiga kronorna, hvari nyss skogens skyggaste foglar funnit plats högt öfver jorden, de sopade nu marken.
Du vet att kullen ligger nära en vik af Kaisfjärden och att jordkulan står omgifven af höga, präktiga tallar. Ett litet fönster sitter vid taket, det kan man ej se utifrån. Men ofvanpå växer torf samt här och der litet ljung och något rågax mellan tufvorna. Skorstenen der uppe har den löjligaste fason i verlden, den ser ut som en kruka. Inne i rummet är deremot rigtigt trefligt.
Häradshöfdingen var förtjust, han beundrade allt hvad han såg. Hon nickade förströdd och steg med sina spetsiga, högklackade skor försiktigt på tufvorna mellan de mossiga stammarne. »Jag har aldrig sett en vackrare naturlig park eller något så präktigt, som de kolossala mossbeklädda stammarne häromkring!» utropade han. »Och källan här, hör du hur den porlar och sjunger och hviskar?
Rågen vaggade, och längs gärdesgårdarne vuxo höga hallonbuskar, tunga af bär. Lingonen stodo stinna och rodnade på ena sidan, de trifdes öfverallt på de sandiga tufvorna, fetmade för hvar dag och trängdes i klasarne. I de fuktiga dikena suto ännu en mängd öfvermogna åkerbär bland blommor och strå, lärkorna sjöngo alltjemt och sparfvarne småqvittrade i säden.
Dagens Ord
Andra Tittar