Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 3 juli 2025
TEKMESSA Son, nej, trotsa ej! LEONTES. Till er, o salaminska männer, vänder jag Mitt ord, förrn det af stridstumultets vilda dån Snart öfverröstas. Hören och behjärten det! Ej vill jag nämna mina sorger, hvilken kamp Mitt inre kämpat, innan hit jag kom, beredd Till uppror mot den, mig bland mänskor kärast är. Ett säger jag: nödvändighetens tvång har makt Att krossa mig, ej böja från det rätta af.
Spräng af, herr adjutant, vår skörd är mogen; Befall på höjd, på slätt, längs bort i skogen Vår hela front, att den sig framåt rör. Ej här, där borta må vi pröfva svärden: Med dessa trupper kan man trotsa världen, Man väntar ej med dem attack, man gör." Längs linjen hördes snart ett jubel skalla: "Framåt, framåt till seger eller död!"
Ska du gå i kyrkan? frågade vännen. Nej, sade Johan. Jag går aldrig i kyrkan mer. Ja, följ ditt samvete, sade ingeniören. Det var första gången Johan uteblef från kyrkan. Det gälde att trotsa både faderns befallning och sitt samvetes röst.
Förskräckelig är Herrans harm, Ho kan dess botten mäta? Han säger: Mäktig är min arm Att nå dem mig förgäta, Att kräfva straff, då jag är vred, Af barnen intill fjärde led För fädernas missgärning. Hvem vågar trotsa honom mot, Hvem är så stark som Herran?
Han håller den utspänd med båda händerna, så att den verkar som ett segel. Han njuter gudomligt av att känna sig kunna trotsa stormen, som hotar att lyfta honom ned från klippan och slunga honom i sjön. I denna glädje störes han av en röst, som ropar hans namn genom blåsten.
Och så skulle det måhända för den tyske lärde ytterligare ha återstått att afgöra hvilken af de tre, »Romantikens», vetenskaplighetens eller katolicismens detektiv, som vore i stånd att lösa de problem som den engelske läkaren och filosofen sir Thomas Browne för trehundra år sedan framställde till vår begrundan: »Hvilken sång sjöngo sirenerna, när de sökte tjusa Odysseus? hvilket namn antog Achilles, när han förklädde sig till kvinna? detta», sade sir Thomas, »är för visso svåra frågor, men de böra icke kunna trotsa ett allvarligt försök till lösning».
Gällde det att särskildt framhålla något af bokens stycken, så blefve det visst Albulas källa . Albula är en liten flod. Vi veta, att den verkliga alpmänniskan har sin specialitet, och vi minnas historien om honom som samlade bergstoppar: han klängde upp på högsta spetsen och knackade lös en bit ur den. Friherrinnan Cedercreutz samlar flodkällor. Hon tar sig fram till flodernas ursprung i gletschern, hon vandrar uppåt långs deras lopp, studerar i detalj deras utveckling genom flodens, åns, bäckens och rännilens olika faser, med ett ord: hon så att säga botaniserar dem. Vägen till Albulas källa går genom en ladugård. Här varsnar hon ett anslag som förbjuder tillträdet. Inskriften Aphthae epizootica säger henne strax, att det är fråga om den smittosamma mul- och klöfsjukan. En landtpolis dyker upp och skänker genom sin närvaro eftertryck åt förbudet. Författarinnan blir »full af tantaluskval». Men hvad skall hon göra? »Det var kanske ändå inte rådligt att trotsa förbudet, femtio francs var en rätt stor summa, och det kunde hända, att jag skulle få ytterligare ledsamheter». Efter att i någon mån ha åberopat också sin finländska »känsla af respekt för lag och rätt» afstår författarinnan för denna gång. Men hon ger sig inte. Tio dagar senare griper hon sig åter saken an. Denna gång tyckes respekten för lag och rätt ha lagt sig litet, och den energiska damen står i begrepp att »kvista af» genom det förbjudna området. Dock, i
Saarijärvi kan trotsa hvilken annan ort som helst, hvad öfverflöd på slika personer beträffar. Glest befolkad, men ojämförligt glesare bebygd, med vildmarker, dem ingen åbo kan hinna mäta och begagna, fyller denna socken alla villkor för ett sådant lefnadssätts uppkomst och fortfarande. Den andra omisteliga personalen i bondens pörte utgöres af tiggarena.
Edmée ångrade i nästa ögonblick, vad hon sagt hon ville taga det tillbaka, hellre utsätta sig för vad som helst än trotsa honom, men hon kunde ej komma till att tala med honom mera. Ögonblicket var förspillt. En gång mötte hon hans blick över salen, men den sade henne intet.
Du fega, låga, lömska bof, har ditt förstånd Så skefva ögon, att de se blott dig, då allt Du så beräknar efter egen uselhet? Han skulle frukta, han, Leontes gömma sig! För hvem, för mig, sin fader? Denne yngling, van Att gå sin bana öppet såsom Helios Och trotsa allt, sin egen stränga dom blott ej; Han skulle rädas för en handling, smyga sig Föraktligt undan, då jag nalkas!
Dagens Ord
Andra Tittar