United States or French Polynesia ? Vote for the TOP Country of the Week !


I dag skulle Kajsa ut för att andas en smula luft i skogen; hon hade läst högt i Luthers postilla i stugan, idioten hade hört , från den plats der han satt med händerna hopknäppta och den kolossala öfverkroppen slappt framåtlutad. De voro trötta af solbaddet inne i det qvafva rummet och skulle nu ut i luften. Kajsa ville med det samma se om barnen, det var sällan hon hade tid med dem nu.

möda sig folken för det som skall bliva till intet, och folkslagen arbeta sig trötta för det som skall förbrännas av elden. Detta är vad profeten Jeremia bjöd Seraja, son till Neria, son till Mahaseja, när denne begav sig till Babel med Sidkia, Juda konung, i hans fjärde regeringsår. Seraja var nämligen den som hade bestyret med lägerplatserna.

bröt bröllopsdagen in. Alla människor vaknade trötta och ondsinta efter mycket bråk, och när de första gästerna kommo för tidigt, efter som vattenförbindelserna aldrig kunde vara punktliga, tog ingen emot dem, utan de ströko snopna omkring backarne, som om de kommit att snylta.

En afton stod han stum vid oceanen Och styrde trånfull sina blickars vingar Mot sitt af kvällens sol belysta hem; Men, like trötta fåglar, föllo alla Förlorade i böljans vida graf, Och deras liksång var den suck, dem gafs Till trogen följeslagare vägen.

Nöden hade ingen lag, och efter att hafva funnit bädden loftet temligen snygg, beslöto de sex trötta vandrerskorna att hålla till godo der uppe. De tackade flickorna, vände om lakanen, togo sina regnkappor till täcken och lågo snart försänkta i

Om båten far förbi, ropa vi den an, men om den lägger till, tag emot gubben, det första han stiger med sin fot trappan. Man har en gång förr ställt till ett dylikt spektakel och tagit några trötta fjät för att det i gång." Med en pigg handtryckning gaf fru Märs till känna, att hon både begrep tillställningen och var förtjust öfver den.

Stilla som han levat, låg han sitt sista läger, och när min hustru lutade sig över honom, rörde han sina trötta läppar och kysste henne. »Klappa pappa, Sven», sade hon. »Pappa är här riktade han sitt stora trötta öga emot mig och lade sin smala, vita hand mot min kind med en rörelse, som om han endast rört sig i sömnen.

Och själva voro de brutna och trötta. En enda olycksdag hade tagit allt, vad de förra åren byggt upp. Som tyngda under samma öde sutto de två, som nyss drömt sig unga, och lyssnade till de tunga, karga ord, med vilka de gamla berättade om elden, som lade deras hus öde.

Han hade ett jovialiskt ansikte, icke fult, med ytterligt trötta, men icke slappa drag. Den sjuke rörde sig. Är du vaken, liten? frågade den tjocke med låg röst. Ja, kamrat. Vill du att jag skall efter Mari åt dig? Nej tack, jag är bättre nu. Skall jag spela för dig mera? Ja, men du skall vara rolig! Rolig; ja, att du får skratta åt mig!

Lågan från spiseln kastade glans öfver hennes trötta, melankoliska ögon; hennes lifliga och något nervösa rörelser talade om ett varmblodigt temperament, men hennes redan litet lutande hållning skvallrade om årslånga öfveransträngningar, och ett nät af fina rynkor och fåror i det vackra, eljest bleka ansiktet berättade en tyst historia om många tårar.