Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 5 september 2025
Om hans barn övergiva min lag och icke vandra efter mina rätter, om de bryta mot mina stadgar och icke hålla mina bud, då skall jag väl hemsöka deras överträdelse med ris och deras missgärning med plågor, men min nåd skall jag ej taga ifrån honom, och jag skall icke svika i trofasthet. Jag skall icke bryta mitt förbund, och vad mina läppar hava talat skall jag ej förändra.
Jag som om han begärde det kunde ge mitt lif ja mer än det, ty jag skulle kunna lida dag efter dag för hans skull, om det blott gjorde honom lycklig. Det är icke hans kärlek, jag begär. Det är hans förtroende, hans välvilja det en man kan skänka sin mor, emedan han vet, att hon aldrig, aldrig skall svika. Om det funnes någon att bedja till, skulle jag bedja om detta enda.
FOLKET. När gudars vrede drabbar arma mänskobarn, Är det ej nog, att lifvets fröjder svika dem, Att brist i rikedomens boning tränger in Och hälsa, fägring, krafter vissna, falna af; Men ock det saktmod flyr, som vet att böja sig För ödets stormar, vet att mot den starkare Ej gå med maktlös bitterhet, med fåfängt trots.
Villigt begynte igen den förståndige Petrus att orda: "Nu; då man säkert såg, att fiender funnos i skogen, Gjorde den ädle kaptenen sin halt och höll för sitt manskap Kraftigt ett tal, förmanande dem att ej svika i striden. Modigt bröto de in i den djupa skogen, och hastigt Blefvo de tagna emot af kulor och blänkande sablar.
Jag såg ett folk, som kunde allt, Blott ej sin ära svika, Jag såg en här, som frös och svalt Och segrade tillika; Mitt öga flög från blad till blad, Jag velat kyssa hvarje rad. I farans stund i stridens brun Hvad mod hos denna skara! Hur kunde, arma fosterland, Du dock så älskadt vara, En kärlek få, så skön, så stark, Af dem du närt med bröd af bark!
Han strider mot den brusande vågen och når slutligen jullen, hvars kant äfven han med ena handen lyckas omfatta; den andra handen griper hårdt fast det hvita tyget. Krafterna börja svika, snart skall han ej mera förmå fasthålla sig vid båtkanten. Men räddarne äro nära. Från briggen har en större båt hunnit utsättas, och innan kort äro alla der ombord, jullens tre män och en afsvimmad flicka.
Jag vet icke vad eders nåde menar med hjärtats rättmätiga anspråk. Men vore jag konung... Fortsätt!... Om ni vore konung... Skulle jag aldrig svika min tro. Mitt ord skulle vara ett kungsord, och min ed skulle vara mig dyrare än min krona, svarade fröken Kerstin med låg röst, men så djärvt och fast som det anstod en Fleming. Konungens blick mulnade. Förklara er tydligare! genmälde han.
O Gud, det är ett tröstligt ord, I hungerns tid ett rågadt bord, Som mod och krafter gifver, Att himmel kan förgås och jord, Men du densamme blifver. Du ändrar ej din fadersart, Fast annat allt förändradt vardt, Din mildhet varar lika; Ditt råd kan synas underbart, Din nåd kan aldrig svika.
Jag såg det blöda dag från dag, Jag segrar såg och nederlag, Men ingen såg jag svika; I bygder, där ej sol gick opp, Stod kämpen än med ishöljd kropp Och nekade att vika, Fast utan hem och utan hopp.
Kämpa vill han, icke stanna, Fram till målet bär hans färd; Stäppens son med blodig panna Pröfvar ren hans svärd; Dödsrop gny, pistoler knalla, Vän vill hämnas vän; Midt i skocken, högst bland alla, Syns dragonen än. Ändtligt tycks dock lyckan svika; Segrarn segrar icke mer, Häst och ryttare tillika Hafva störtat ned.
Dagens Ord
Andra Tittar