Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 5 september 2025
Sorgbarn, mina ögons lust, din kraft skall icke svika... så talade hon till sig själv. Slipa... så talade hon till Assim, som oförtrutet, med vansinnigt lugn, brynte sitt svärd mot klipphällen. Men Sorgbarn, huru långa voro ej timmarne även för honom! Hur hemsk den stund, då riddaren åter dukade under för hans kraft! Hur ryslig hans nattliga vandring i skogen vid sin faders sida!
Herrans lagar rubbas icke; Hvart vi blicke, Se vi, hur de faste stå, Herrans vittnesbörd ock lika Kan ej svika; Vis är den, som tror därpå. Herrans bud, de äro klara, Uppenbara Och upplysa ögonen; Herrans fruktan hjärtan renar, Ädelstenar Smycka mänskan ej som den. Herre, se dock oss, de svaga! Lustar jaga, Synden för oss på sin stråt. Ho förstår, hur tidt han bryter, Håg förbyter?
Att kunna älska mer än en gång föreföll Hermione som en orimlighet. Även nu, då hon ville glömma Karmides, var hon övertygad, att hjärtats drift och den första kärleken aldrig kunna svika. Hon gav honom förlorad endast för livet.
Stellan stod ute vid strömfårans kant, ett stycke från Kalle och skakade av köld i skjortärmarna. Han frös ända in i hjärtat. Inte svika... Inte svika... Nu hade hans stund kommit... Så kommenderade Kalle: Ett ttt våååå ttttrrr Stellans hjärta bultade hårt, som om det ville spränga bröstkorgen. Han slöt ögonen och tog ett glidande steg ut på det svarta. Det gick Ett steg till. Nu såg han åt sidan.
Så gingo hans tankar till den unga flickan. Skulle även hon svika det förtroende, han ämnade giva henne nästa dag? Nå, det fick han tids nog veta. Han måste hava henne till förtrogen, vem annan skulle kunna hålla honom
Därför får ni ej mer i er enslighet dväljas i skogen, Hit skall ni flytta och bo; rum finns det i stugan, och mänskor Mera än nog till er tjänst, då er krafterna svika med åren. Kom, kamrat, kom, låtom oss gråna i friden tillsammans, Såsom i mången strid vid min sida ni kämpade fordom.
Sannerligen, de skola stjäla så mycket dem lyster. När vinbärgare komma över dig, sannerligen, en ringa efterskörd skola de lämna kvar. Huru genomsökt skall icke Esau bliva, huru skola ej hans dolda skatter letas fram! Ut till gränsen skola de driva dig, alla dina bundsförvanter; dina vänner skola svika dig och skola taga väldet över dig.
Jag vill vara sann och naturlig, så får han tröttna när han vill; jag skall icke söka hålla honom kvar med konstlade medel. Jag vill låta honom gå, när han är led åt mig, jag skall icke lyfta ett finger för att hålla honom kvar, jag skall icke bli bitter, icke svika, hämnas, förråda. Han skall vara mitt vackraste minne; tiden skall läka såret, han slog, och arbete utfylla tomheten.
Under denna kväll, medan han stod vid fönstret till sitt rum med rullgardinen uppdragen och såg upp mot de köldgnistrande stjärnorna förtätades Åbergs- och indianboksromantiken till ett beslut. Han fick inte svika. Han måste inte svika. Vad som än hände: man fick aldrig svika en vän. Det var ärelöshet. Hellre då det andra, det kalla, våta, strömmen, döden... Nu gällde det att visa, vem han var.
Där han stod vid fönstret tyckte han det var, som om hela världen, alla de andra pojkarna i klassen, i detta ögonblick riktat sina blickar mot honom i samma hjärtklappande ängslan, han själv känt inför böckernas hjältar. Skulle han svika...? Nu gällde det!
Dagens Ord
Andra Tittar