United States or Eswatini ? Vote for the TOP Country of the Week !


Julius Krok ruskade missbelåtet huvudet och kröp ned i sängen. Abraham drog över honom täcket och stoppade om. Och du får behålla din plats Björkenäs? Ja, svarade Abraham. Hästhovarna trummade revelj den hårdfrusna vägen, dogcartens höga, spensliga hjul surrade som insektsvingar ned emot staden.

Nästa morgon tidigt, tidigt, att månen ännu stod högt den vintriga himlen, och tjänarna vid lyktor surrade fast packningen den gamla karossen, begåvo de sig åstad. trappan stodo de fyra gamla damerna huttrande i sina urringade klänningar, och allesammans ordnade och kommenderade de, i

Jag kallsvettades af ånger och förtviflan, mina pulsar bultade, det var omöjligt att läsa, allt surrade rundt i mitt hnfvud. Hvarför hade jag icke sett efter hvem det var, som knackade? Ah Gud, hvad jag led. Som om kropp och själ tärts af frätande mask och rost, som om jag smulats sönder bit för bit, lik en gammal möbel.

En gång har jag försökt att komma dit i mörkret, det var sista julmorgon, ville jag ordentligt bli uppäten af spöken. Om där varit ett eller två; men de surrade omkring mina öron, såsom om jag varit vid ett getingsbo. Jag tror, att ett af dem också stack mig i nacken, fast skinnkragen tog emot. Dit andra en gång till och icke jag." " följ med dem, som ställa sig i gathörnen."

Han visste med sig själv, att han oftare tänkte Ellen än henne. Det var ... Nu tänkte han henne ständigt, ständigt. Och Ellen hade han glömt. Stackars Ellen... Han hade icke handlat rätt emot henne. Flugorna surrade kring hans huvud och dansade i virrigt sicksack omkring för hans ögon.

Snart stod jag alltså, svart i ansiktet, iklädd krullperuk och med en säcktrasa om halsen andra sidan planket med huvudet ut genom hålet. Och för att omintetgöra alla försök till flykt surrade Bill fast mig sedan jag kört igenom huvudet och alltså var hjälplös. Mina känslor tvinga mig att endast i största korthet skildra det som nu följde.

De kommo överens om att icke sitta ute, ty man kunde bli sedd, och de togo plats i ett litet grönt möblerat sidorum, med en dålig soffa, ett bord och ett par stolar. Det var en kvav luft därinne. Han hjälpte henne av med hatt och kappa, sedan uppasserskan serverat dem och gått. Kaffet var drucket. En geting surrade rutan.

De talade alla till henne. Alla surrade i öronen henne. De berättade om sig sjelfva, om hvarandra, om familjen Mäienen, familjen Mäienens utmärkthet och om hela verlden i förhållande till familjen Mäienen. Familjen Mäienen, fattig, talrik, obemärkt, hade likväl sin storhet, sin rikedom, sin ryktbarhet. Det var talangens och snillets storhet, rikedom och ryktbarhet.

Den enda lön, lekaren begärde, var att ibland sitta några timmar i Yrsa-lills närhet. En sommardag, när bin och humlor surrade, begynte plötsligt hennes dödliga blekhet att skifta om i rodnad, och alla nunnorna samlades omkring henne för att bevittna det under, som nu skulle ske. De voro redan vana att från hennes mun höra förkunnelser och att hon somliga dagar satt upprätt i sin bädd.

Och naturlära var ingenting annat än lustiga beskrifningar och anmärkningar om allt hvad hon dagligdags hade för ögonen: snön marken, mossan stenarna, djuren i ladugården och i skogen, flugorna, som surrade om i luften, blommorna marken. Det var ingen konst att komma ihåg det.