Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 12 juli 2025
Vad är det? skrek Louise. Gråt inte, Paulus, gråt inte. Jag har förlorat tjugutusen Ingenting annat, suckade Louise. Ty hon var kvinna. Och av tio kvinnor klaga de nio överljutt, där de förlora en älskare, eller en vacker spegel eller ett vissnat rosenblad. Men endast den tionde förstår att värdigt begråta en förlust på tjugutusen kronor. Abraham Björner var och förblev dagens hjälte.
Och han sade: Din skål, goda gumma. Var är nu dina piltar? Din Lars? Din Anders? Var är din Stava? Nå, det veta vi. Och var är den vackra, obefläckade unga kvinnan, som du lovat din Daniel? Nå, nå, nå! Ett skämt kan ingen skämma. Din skål. Han tömde glaset, suckade. Min gud var det gör gott.
Jo, det brydde vi oss allt om, svarade Lotten. Tyst, svara inte den otäcken, varnade Clara. Ni är så snälla så! Om jag bara kunde vara så snäll som ni! suckade Rundqvist. Ja, Herre Gud, man blir gammal och så får man inte sin vilja fram längre, och då är det bara skräp med livet. God natt med er, barn, och akta er för Carlsson, för han har klocka och saffiansstövlar!
»Tror mamma, att den unga fästman är mycket ledsen, för att han behöver dö?» sade Sven. »Ja», svarade mamma. »Men hon, som är hans fästmö, är ännu ledsnare.» »Men han kanske blir en ängel», sade Sven, »och får vita vingar på axlarna.» »Det blir han nog», sade mamma. Men Sven suckade och var ändå inte nöjd. »Varför kan inte den gamla gumman få följa honom», sade han, »när hon så gärna vill?»
Och härmed drog Spöqvist ur fickan ett papper och frågade, om ej vännen Brackander ville påteckna sitt namn såsom borgesman för ett lån, som länsmannen fann sig nödsakad upptaga för att betäcka ett hotande deficit vid redogörelsen för kronouppbörden. Patronen suckade, men insåg, att han ej kunde neka. Spöqvist hade valt ögonblicket väl. Han undertecknade således.
Det skall bli en lustig historia. Och kan jag icke fälla dig, skall jag åtminstone låta inflyta i din orlovssedel, att du är misstänkt för tjuveri. Ha, ha, ha, jag har väl rättighet att misstänka vilket av mina legohjon jag vill! Herre Gud, suckade Sven likasom för sig själv, icke skall domaren fälla mig för vad jag icke gjort, men mitt rykte och anseende inför människorna blir fördärvat.
"Jag talar icke nu om fjolgammal snö", fortfor Sanna, "jag frågar, hvart katten tog vägen, som nyss var i dina klor, och om den är vid lif ännu." "Åh, fy!" sade den lilla äfventyrarn och antog en ganska stött min, "tror ni, mor Sanna, att jag är någon kattdödare. Låt mig berätta blott, hur det är. Ni hörde väl, hur den stackarn skrek och jämrade sig?" "Om jag hörde det?" sade Sanna och suckade.
Och Abraham sade: Nå, herr greven kan väl vara vänlig och uppmärksam nu också? Javisst, javisst, suckade fru Enberg. Men det blir ju aldrig detsamma. Och jag ska säga, att hennes nåd behöver så väl sällskap. För annars blir humöret tungt och dystert. Kära hjärtanes ja, vi ska väl hoppas, att herr Krok ska trivas på Björkenäs. Då är det kanske inte omöjligt, att herr Krok stannar?
Sorgbarn, ropade riddaren, jag krossar dig, om du icke svär vid Gud att nästa natt, varje natt återföra mig till Singoalla! Jag svär, suckade Sorgbarn, nästan medvetslös. Fort! Återvändom då till slottet, innan jag vaknar! Jag känner, att din kraft minskas, att jag snart skall vakna. Skynda dig! Vi äro annars förlorade. Sorgbarn gick med snabba steg. Erland följde honom.
Den yngsta av de gamla fröknarna de Kergoran suckade ofrivilligt, en smula avundsjukt, när hon såg på henne, och abbéen tog sig betänksamt en pris. Han visste kanske mera om Paris Barras' och Madame Talliens Paris än han funnit för gott att berätta Mademoiselle de Rocroyes.
Dagens Ord
Andra Tittar