United States or Equatorial Guinea ? Vote for the TOP Country of the Week !
Genom den där dörren, tänkte han, har han gått många gånger, han har knackat sakta, ömt, tillbedjande har han i mörkret gått på tå fram till denna vita säng för att se om den högt älskade sov! över denna matta har han smugit sig i skymningen med sträckta armar Och när han ägt henne, förekom det honom som vore rummets tunga parfymdoft redan gammal, som om deras glädje blott varit svindel.
Och då sprang kung Valdemar den unge ned ur tornet och lyfte dig ur sadeln... högt över alla småtärnorna, som strödde rosenblad... Så här... högt, högt! Han lyfte upp henne och höll henne en stund på sträckta armar, men guldtaggarna på hennes gördel stucko honom i händerna, så att han försiktigt måste släppa henne igen. Nåväl, detta är nu lek, bara lek, sade han slutligen.
För jordens gudar höjer jag ej sången; Jag bringar offret af min lyras röst Åt trånaden, åt den förgråtne fången, Som gömd och okänd ammas i mitt bröst. Där mellan lifvets sorger bor den höga Med dunkla forntidsminnen i sin barm, Och tårar svälla i hans mulna öga, Och tomhet famnas af hans sträckta arm. O, hvarför kan jag ej hans dar besälla, Ej finna svalka för hans hjärtas brand!
Synd det vore att förloras, Skam det vore att fly undan. Nej, men locka, månn' jag följer." På sitt sträckta vingepar Sväfvar högt i skyn en falk, Och hans blick, mot jorden vänd, Hvilar nu uppå en dörr. Men i dörrn en flicka står, Tvår sitt hvita anlete, Slätar sina ögonbryn. Bländande är hennes hals, Såsom snön på bergen är.
Men se hur väl han sitter; i samlad galopp vänder han och så med sträckta tyglar full trav, skummet fräser om bringan, sidorna löddra sig. Här behövs varken spö eller sporrar, och inte dammar det heller och inga hundar och inga gatpojkar! Vad tycks om sådan löpning? Så kommer Violet, en vacker lady av bästa familj, kastar med huvudet bakåt och är skön som döden.
Icke i den vilda skogen Har sin moders bo hon lämnat, Fostrad är hon under skygdet Af en fridfull mänskoboning. Från en ringa hyddas torftak Mången morgons ljus hon skådat, Sänkt sig stundom ned att plocka Korn ur vänligt sträckta händer. När den blåa vingen vuxit, Har hon flugit ut till lunden, Gungat på dess grenar, badat I dess svala bäckars vatten.
Men fullare ljöd sången, kraftigare klingade orden, ordets makt besegrade jernets. Maktlös fällde Tuoni den mot rofvet sträckta handen. Ynglingen slog upp sin blick. Hotande ljöd Kalmas stämma i dunklet: "Ha du gamle deroppe, öfvar du ännu dina trollrunor? Din makt skall dock snart se sitt slut". Men i båten satt Kalmatar.
Skuggorna uppförde spöklika brottningsscener kring väggarna, och bakom glasrutorna till det stora gröna kaféet, där det ännu var ljust, rörde sig ett våldsamt skuggspel av sträckta halsar och av armar, fäktande i luften med glas i hand. Hall satt tyst bakom sitt höga, slipade whiskyglas och betraktade sceneriet. Hans ansikte var sig alltid likt.
Över portalens prydligt utskurna stolpar stodo bilder av Unaman, Sunaman och Vinaman, de tre blodsvittnena, vördnadsbjudande, om än icke vackra att åse. Med sina mot höjden sträckta armar borde de nedkalla välsignelse över Ekö slott. Holmen omgavs av ett pålverk. En fallbrygga förenade den med fasta landet. Tiden hade målat slottet i grått och brunt.