Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 7 november 2025
Lotten beundrade hans ståndaktiga kärlek till en enda kvinna, doktor Karolina prisade hans hjälpsamhet och ridderlighet mot kvinnor i trångmål, Betty förvånade sig över hans förmåga att på ett stillsamt sätt klara sig bland så många fruntimmer, och Lizzy sa: Jag fick det intrycket att han måste ha varit en ståtlig och bra pojke och inte så olik herr Brut själv.
Det är sant då, sade mor i Sutre, stillsamt och begrundande, det är sant då, att han inte har något samvete? Han satte sig på bordet med ryggen vänd åt mamsellen. Samvetet, kära mor, är en säck för goda gärningar såväl som onda. Vad man än stoppar i den, så tynger den till jorden och kommer oss att längta efter långa vilan.
Bergfeldt tycker inte om apelsiner. Det är den enda frukt, som han finner vidrig, men som han inte ville stöta sig med sin gamle vän Fellberg tog han emot ändå. Men när han promenerat ett stycke råkade han sticka handen i fickan och kände då den stora, granna apelsinen där. Han ville inte ha den, alltså tog han upp den ur fickan och lade den lugnt och stillsamt ifrån sig på gatan.
I detsamma gled Polly tyst och stillsamt in genom dörren. Hon såg litet förvånad ut över att finna mig där uppe, men viftade vänligt på stjärten och kom efter. Hon hade mycket lätt för att klättra. När hennes huvud kom i jämnhöjd med skåpets övre kant hoppade jag dödsföraktande ned från min höga ställning, och fastän jag vrickade två tår stannade jag inte ett ögonblick utan flög mot dörren.
Pokulerandet fortsättes, så länge man sitter stillsamt och stadigt på bänkarna kring bordet. Vid midnatt röra musikanterna på strägarna, och dansen med kurtiser och favörer begynner.
Barbacka tyckte att detta var i sin ordning och sjönk, när begravningen var över, åter ned i samma idylliska ro som förut. Det hörde till kutymen i Barbacka, att affärer skulle skötas stillsamt, och staden hade ingen anledning att befara att dess nye borgare, som till på köpet utövade det mest diskreta av stadens alla hantverk, skulle bryta denna goda sed.
"Det blir herrns sak att ta bort ormen", sade han. "Det är ju herrns orm." "Nej", svarade jag, "det är Alfreds." "Det syns ju tydligt att det är herrns orm, han följer ju efter herrn." "Det gör ni också", svarade jag stillsamt. "Men om inte ormen får gå här, så står det ju er fritt att häkta honom." "Nej, men jag skulle ha lust att häkta er", sade konstapeln. "Gör det", svarade jag och stannade.
Härpå svarade han ingenting utan talade i stället om ditt och datt, som om vårt föregående samtal varit ogjort. Plötsligt avbröt han denna svada, och efter några ögonblicks tystnad yttrade han ganska lugnt och stillsamt: Varför jag bedragit mig själv och hur jag kunnat, det kan jag säga dig. Jag har i hela mitt liv blott älskat två kvinnor. Den ena var min mor, den andra min hustru.
»Ja», sade Pelle i nedstämd ton. »Jag tror jag reser snart.» »Du också? Hvarthän?» Han smålog hemlighetsfullt. »Till Skåne kanske.» »Hvad ska' du der att göra?» Pelle fortfor att småle, på ett ovanligt stillsamt sätt. »Ah, ingenting just. Kunde ha lust att se provinsen. Har aldrig varit der. Den ska' vara mycket karakteristisk.»
Då lade Bob sin väldiga näve på främlingens axel. För första gången såg främlingen upp från tidningen. Han tittade ett slag på Bob, smålog stillsamt, nickade och höjde sitt glas. "Tror du att jag skålar i lemonad", röt Bob. Främlingen svarade inte, men hans ansikte antog ett förvånat uttryck. "Låt upp din trut, ditt lilla stinkdjur!
Dagens Ord
Andra Tittar