United States or Kosovo ? Vote for the TOP Country of the Week !
Då susade en kylig fläkt genom dörren invid henne och Kalmatar stod vid den sårades hufvud. Förfärad for den unga bruden tillbaka, och störtade sanslös ned på gården; och den sjuke ville opp för att hjelpa henne, men hans moder lade honom åter varsamt ned och den starke ynglingen låg der som ett barn, då modren hastade att hjelpa den afsvimmade.
Loven HERREN, I hans änglar, I starke hjältar, som uträtten hans befallning, så snart I hören ljudet av hans befallning. Loven HERREN, I alla hans härskaror, I hans tjänare, som uträtten hans vilja. Loven HERREN, I alla hans verk, varhelst hans herradöme är. Min själ, lova HERREN. Lova HERREN, min själ. HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd.
Ni trälar där, vi äro vänner och inga fiender! ropade han ystert och skrattade. Jag är Hallsten Folkesson! Finns det ingen bland er, som längre känner igen mig? Och här kommer Ingemund, den starke kämpen i Kristo, och här Folke, konungens jarl. Åt sidan för honom, så att ni inte snudda vid hans kläder. Ställ er utefter väggarna med armarna i kors över bröstet! Så stå trälar inför tignarmän.
Men mot din hustru vare du mild, som det ägnar den starke, Jämt erinrande dig, hur mycket den svaga dock gagnar, När hon med foglighet vänjes att se i mödan sitt nöje.
"När Herrens dag låter höra sig, bittert ropa då de starke. En vredens dag är den dagen, en dag af nöd och ångest, en dag af ödeläggelse och förödelse, en dag af mörker och dimma, en dag af moln och töcken och en basunens och härskriets dag för de befästa städerna och för de höga tinnarne.
Mig ock ödet födt Att bära nesans börda af den dagen, Då finska krigarn gaf sig, förrn han blödt, Då Sveas stolta borg, förrn kula stött Mot dess granitvall, fegt blef skänkt och tagen. Men var jag man att spränga pliktens damm Och rycka till mig händelsernas roder, Var jag den starke, som bort träda fram? Dock, att jag det ej gjorde, är min skam; Säg så, men krossa mig med hat ej, broder!"
Den starke har fått frid, I Sveas trygga jord hans aska gömmes, Och äfven där han kämpat skönt en strid, Och ingen skådar än en gryning af den tid, Då han af Sveas stolta folk förglömmes.
Den var full av rätt, rättfärdighet bodde därinne, men nu bo där mördare. Ditt silver har blivit slagg, ditt ädla vin är utspätt med vatten. Dina styresmän äro upprorsmän och tjuvars stallbröder. Alla älskar de mutor och fara efter vinning. Den faderlöse skaffa de icke rätt, och änkans sak kommer icke inför dem. Därför säger Herren, HERREN Sebaot, den Starke i Israel: Ve!
På hvarandra de se förstulet, Hot sig tänder i drottarnes blick; Åskor, gömda i hjärtat, Vänta stunden att blixtra fram. Hvarför trifves ej fröjd i salen, Frid i glimmande morgonens lugn? Hvarför mulnar en broder, När mot bröder hans öga ser? Så i Ossians dar och Finjals Lefdes icke i kungarnes borg; Harpan klingade glädje, Sången tjuste med bragders lof. Starke voro de män af fordom.
Och du skall dia folkens mjölk, ja, konungabröst skall du dia; och du skall förnimma, att jag, HERREN, är din frälsare och att den Starke i Jakob är din förlossare. Jag skall låta guld komma i stället för koppar och låta silver komma i stället för järn och koppar i stället för trä och järn i stället för sten. Och jag vill sätta frid till din överhet och rättfärdighet till din behärskare.
Dagens Ord
Andra Tittar