United States or Russia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Det började nu lugna i Carlssons sinne, och han anade något förmånligt i att så där få agera för gården; men han var ännu för retad att vilja byta sin låga mot något ovisst och han kände ett behov att få något handsöl först, innan han inlät sig på affären. Inte kan jag gå sta så här som jag är och inte har några snygga kläder, slängde han ut sin rev.
Hur kunde hon icke stå där och längta till sin grav, till änglarna i himlens blå och till människorna, till den ensamma och förorättade systern, ja, till harpbruset i Folkungarnas ålderdomliga sal, där hon hade suttit så främmande och skrämd. Men mest tänkte hon på barnet, som hon aldrig hade fått ha hos sig. Hon hade bara sett en skymt av korgen, då den bars förbi celldörren.
Vi ledsnade, icke för grinets skull, utan därför att vi tröttades med onyttig paradexercis; vi kurtiserades nog och fingo stå vakt utanför slottet, när garden voro på manöver, men vi fingo aldrig skjuta annat än med lösa patroner. Kanske det fanns djupare orsaker.
Å ja, nog för att jag kan tala om det, han har små smala snören som han binder om så när dom gråter och skriker och vill gå ut och han vill inte att dom skall gå ut för han vill plåga dom så tvingar han dom att stå stilla och han binder om snörena, så att det inte skall komma komma ändå och dom sväller opp av det och det är då dom gråter och han sitter och vaktar dom han är visst vansinnig men ingen kan göra nånting, för i främmandes närvaro är han så öm så mot dom.
Och så snart ett intryck blivit ett minne, hade det fått verklighet, och lades som en ny sten på kumlet över det begravna, som icke fick stå upp, och så blev det begravna lika overkligt eller lika verkligt som det som aldrig skett, upplöste sig, blev till dunster och var långa tider försvunnet.
Då började hon snattra som hon brukade: Ska'n stå lyss vid dörra'? Otäcka unge! Och åter i blid ton: Ska du följa mig upp på vind? Hon sträckte ut handen, men han drog sig hastigt tillbaka, ställde sig på ett ben på tröskeln, stödjande händerna mot dörrposterna. Hon sade: Jag är rädd att gå ensam. Kom med, ska du få av de granna vinteräpplena i kontoret. Är det sant? frågade gossen.
Ängarna vid Nilfloden, längs flodens strand, och alla sädesfält vid floden, de skola förtorka, fördärvas och varda till intet. Dess fiskare skola klaga, alla som kasta ut krok i floden skola sörja; och de som lägga ut nät i vattnet skola stå där modlösa. De som arbeta i häcklat lin skola komma på skam, så ock de som väva fina tyger.
Var och en vare underdånig den överhet som han har över sig. Ty ingen överhet finnes, som icke är av Gud; all överhet som finnes är förordnad av Gud. Därför, den som sätter sig upp mot överheten, han står emot vad Gud har förordnat; men de som stå emot detta, de skola få sin dom. Ty de som hava väldet äro till skräck, icke för dem som göra vad gott är, utan för dem som göra vad ont är.
Jo, det ville Lundstedt gärna, i synnerhet som han kände sig stå i stor tacksamhetsskuld hos honom, som förlossat hans själ, och han bugade sig för prostinnan, lyfte mössan och gick ner till båt. Solen hade gått ner och fjärden låg blank som polerat järn; fyren var tänd och lade ut en svag ljusmatta intill bryggan, en hel mil lång.
Och Ina glömde att längta efter ängen och björkarne, hon glömde att stå vid fönstret och se på floden och på de gamla träden på andra stranden, och hon pysslade och vattnade och förde några löskraffsade mullkorn till sin trädgård. Och tiden gick, och se, fyra ärter grodde och stego opp öfver mullen med ljusgröna toppar.
Dagens Ord
Andra Tittar