Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 15 oktober 2025
Hon kände en förmildrad fläkt af sorgerna i lifvet; de voro långt borta, men hon förnam deras tillvaro. Hon kände, att Hanna, så ung hon var, bar på en tung börda, hvilken hon ej förmådde lyfta af hennes skuldror. Hvar har du gått i skola? frågade hon med ett försök att litet skingra den tunga stämning, som tryckte dem båda. Jag har aldrig gått i skola.
För mig äro alla dygnets timmar lika, som du nog vet. Jag har samma humör, när man väcker mig klockan två på morgonen, som när jag reser mig från en galamiddag klockan åtta. Alltså, när jag ser dig i afton på operan du lovar ju att komma? så skall du vara i samma stämning som
Men ju längre hon kom dess tydligare såg hon att alla de argument hon kunde samla upp icke skulle förmå att i ringaste mån förändra eller modifiera sonens mening. Från dessa blad slog der emot henne samma trista, glädjelösa stämning, samma trötthet, samma brist på tro, samma likgiltighet och samma kyla, som från hans eget väsen.
Mig förefalla dessa sista sidor att vara något af det vackraste jag läst på bra länge. Det är en offerceremoni den gamle utför. Han dräpte sin syster, han är femtio år senare redo att upprepa sin handling. Den kräfves af hans åskådning; han fullbordar den under bön och åkallan. Kanske känner han det så likt människorna i den antika tragedien att en försoning är nödvändig, om makterna skola blidkas och förbannelsen lyftas bort från dem, som drabbas af skuldens följder utan att själfva vara skyldiga. Med varsammaste hand har författarinnan bredt öfver scenen en förunderlig stämning af tragisk poesi. Ja, här har ett öde fullbordats; här har Ödet själft spelat med och länkat händelserna, och människorna ha fått föröda människors lif, i
Det är så underligt att du är borta; vid hvarje småsak, jag upplefver, tycker jag att du borde vara med och hvarje tanke jag tänker och allt hvad jag känner, som jag icke kan meddela dig derför att det skulle ta ett helt lif att skrifva det allt ned har jag en förnimmelse som om jag falskeligen undanhölle dig något som var din tillhörighet. Som nu denna julmorgons stämning. Lampan susar.
Det är icke dygdig harm som dikterar detta känsloutbrott, icke heller svartsjuka, ty det är icke tanken på de kvinnor, han verkligen älskat, som upprör mig; det är tanken på alla de andra, som han gett ett grand af sig själf bara för att få samlingen ökad. Om jag blott kunde finna ord för min egen stämning, när det kommer till stycket! Jag vill försöka.
Var det en följd af den lätthet, som i allmänhet är morgonen egen och som meddelar sig åt lynnet eller af dagens väntade fröjder, alltnog, öfversten syntes i en ovanligt ljus stämning, öfver hans panna låg ingen sky, hans läppar myste ofta, och hans händer sväfvade öfver dokumenterna som en fågels vingar öfver ungarna i boet.
Kan man alltid göra sig reda för sådant? Hvad för en stämning? Jag känner mig främmande för er. Han skrattade och ansiktet klarnade upp. Så-å! Vi ha blifvit främmande för hvarandra! Är det ingenting annat än det? Nej. Han drog henne till sig i kraftiga famntag och lidelsefulla kyssar, gladt, friskt, med kropp intill kropp.
Och hennes stämma hade en nära nog utmanande klang, när hon tillade: »Det är också min hemlighet.» Jag följde hennes stämning, utan att förstå hennes ord. Jag var nöjd och lycklig i känslan, att livet åter log och lekte framför oss. Hela denna period efterlämnade icke något annat spår i vårt samliv, än att detta blev innerligare och liksom varsammare än någonsin förr.
Hur länge hur länge jag har bara sett henne en gång, och hon vi har träffats två gånger vi det var för tre dar sen Det var hastiga vändningar, men det är sån stämning nu för tiden. Ge inte tappt du, du ska si du ligger me’na om en vecka. I ett nu hade David alldeles glömt bort vem han talade med, men bara för ett ögonblick. Råd mäj, hur ska jag göra!
Dagens Ord
Andra Tittar