United States or Côte d'Ivoire ? Vote for the TOP Country of the Week !
Underligt var det alltså icke, att den nerflyttade blev himlarasande och gav modren skarpa ord, hotade gå in till kronan, taga ut stämning och låta mota bort den blivande styvfadren. Aldra värst blev han, när Carlsson kom hem efter sin lilla tripp, iförd salig Flodens svarta söndagsrock och skälskinnsmössa, som han vid första ömma tillfället hade fått i morgongåva.
Det var ett joller af barnen, en doft af granljus och färskbröd, af jullack och julglädje, en stämning af trefnad, af glädje, af renlighet, af hem. Hem, hem. Det strömmade öfver honom en känsla af leda för allt det andra ... allt utom ett sådant hem. Och han såg framför sig, der han stod i dörren, såg som i en slags dröm. Liisas inträdde i rummet väckte en viss misstämning.
Han hade satt nyckeln i låset, men han tog åter ut den, stod en stund stilla i tankar och gick sedan och lade sig på ett hotell. Det blev alldeles tyst i sällskapet. Så sade en herre, sannolikt för att bryta en pinsam stämning: Det måtte ha varit före kriget nu äro hotellen ju så överfulla att man måste tinga rum flera dagar i förväg. Ja, det var före kriget, svarade berättaren.
Dessa skulle otvivelaktigt avvärja faran från Krysanteus och rikta pöbelns raseri åt andra håll. Efter dansens nöjen kommo bordets. Villans arkimagirus hade utvecklat en förmåga, som bidrog att hålla sällskapets stämning på höjdpunkten. Själva tärningarna, som under desserten framhades, slogos ur brädet av det ystra glammet.
Det kommer sig kanske af att vi äro så olika.» »Ni har säkert känt honom länge?» »Sedan han kom till Stockholm. Det är nu tre år sedan.» »Jag tror nog han nämt ert namn någon gång; men han är icke mycket meddelsam.» »Nej. Vill man veta något af honom får man dra det fram med en tång så vida han inte är särskildt i stämning och det händer inte ofta.»
En viss tung stämning bemäktigade sig henne hvarje gång hon satte foten innanför prestgårdens lilla hvita staket. Det var, som hade verlden med ens smultit ihop och blifvit så qvaf och trång, att hon ej kunde andas. Hvarför var det så? Prostens två flickor, Hulda och Clara, ett par verkligt snälla flickor, tyckte synd om henne och sökte på allt sätt visa henne vänlighet.
Han gick. Hon kallade honom tillbaka gång på gång. Hon kände hur ångesten trängde sig ut i blicken, då han åter stod vid utgångsdörren, hon sträckte fram händerna, det var som om mörkret gapade därute, och som om det för alltid skulle uppsluka honom, om han nu ginge bort i denna stämning af kall ovänlighet. Stanna! Ett ögonblick bara! Hon kände icke igen sin egen röst.
Hvarje ord af henne smyger sig till den mening, som skall uttryckas, med en ledighet, egentlighet och mjukhet, som gör det på en gång harmoniskt med den stämning, i hvilken läsaren är försatt, och helt och hållet oersättligt af hvarje annat.
Tag tillbaka den bråkdelen också, och gå! Det är hvad jag ger , som gör mig rik. Underliga, underliga stämning! Jag var harmsen, kände mig sårad i min fåfänga öfver att han icke kom i går, som han lofvat. Det var så länge sedan han talat om sig själf; vi hade liksom blifvit främmande för hvarandra igen. Jag var mera leksak än vän, kvinna och icke människa.
Han kom. Han såg på mig med lysande ögon. Och han kysste mig som den mest förälskade tok, hvilket väl icke just tydde på motvilja. Men han hade visst icke glömt. Jag fick hela kaskader af elakheter öfver mig allt emellanåt. En sådan lustig människa! Han var i samma stämning hela kvällen, jag fick ömsom smekningar och ömsom förebråelser. Ni ser så ung ut och är så vacker i kväll.
Dagens Ord
Andra Tittar