Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 25 oktober 2025
Och därför sträng, allvarlig, vördnadsbjudande Står vid hans sida närmast bland de himmelska Hans dotter Dike, och på henne fästs hans blick. Syns ljus kring hennes panna, ler allhärskarn själf, Och vidt som solens strömmar då hans mildhets ljus; Men mulnar hon, då griper vred sin ljungeld han Och krossar folk och städer, allt på höjd, i djup, Där Dikes lag förgäts och orättvisa bor.
Så från solens uppgång till dess nedgång Utan mat och utan hvila framgick Hvar och en vid sin bestämda fåra. Men då aftonskuggan höljde fältet, Fanns en enda teg af åkern oplöjd. Då kom äfven dit den gamle fadren, Ropade tillsammans sina söner Och begynte: "Väl har verket skridit, Men med bättre flit det skridit bättre.
Efter middagen lade han sig inne i boden att sova, och aftonvardsdags rodde han ut med torsklinan för att fresta sin lycka i den vägen. Sjön låg nu blickstill och han såg landen sträcka sig i den sjunkande solens guldgata som tunn rök. Det var tyst omkring honom som i en vindstilla natt och han hörde dunket av årtullar på halva milen.
"Allt stillare blef stormen", så sjunga barderne, så sjunga flickorna, "allt mera ljusnar skyn, östern smyckar sig med glödande rosor, solens öga strålar öfver verlden, och glad slår den unga Edith opp sitt öga, ty så ljufligt stilla slumrar den lille på hennes arm".
Och han är knappt konung, när han hastigt Lät från solens uppgång till dess nedgång, Från dess nedgång till dess uppgång, ropa: "Den, som hämtar mig min fader fången Eller mig hans gråa hufvud hämtar, Skall den andra varda i mitt rike."
Kom in i detta sinne; Åt dig helt anbefalldt, Fast mörker är där inne Och det är tomt och kallt. Det kan sig själft ej lysa; Ack, finge det dig hysa, Hur olikt blef då allt! Jag ser, hur jorden prålar Med örter utan tal; Ej dröjde solens strålar, Fast vinter låg i dal; De skyndade att komma, Och straxt sågs marken blomma, Som nyss var tom och sval.
Och Guds och Lammets tron skall stå där inne, och hans tjänare skall tjäna honom och skola se hans ansikte; och hans namn skall stå tecknat på deras pannor. Och ingen natt skall vara mer; och de behöva icke någon lampas ljus, ej heller solens ljus, ty Herren Gud skall lysa över dem, och de skola regera i evigheternas evigheter.
Sitt hvita hufvud böjer ödmjukt ner Den åldrige och ger till svar: "När solen strålar, höge furste, mild och klar, Är jorden strålande också; Men ve, när solens ljusa anlet skyms af moln, Då mulnar jorden ock i sorg." Han slutat knappt, då han sin fosterdotter ser. Den ädla flickan kommit nyss Och ställt sig obemärkt i andra tärnors krets; Den gamle varsnar henne nu.
Se'n Måst' alla stjernors ljus och gyllne solens sken Förmörkas liksom moln för hennes ögons strålar, Fast hon droppögon har liksom två dalkarlsskålar. På hennes kinder måst' båd' ros och liljor gro, Fast kindbenen se ut liksom en skållad so. Måst' ej korall, rubin och skarlaksfärgen blekna Mot hennes läppars färg, lik' ålskinn? Hvem kan räkna Allt tokot giljeqval?»
Dessa två stammar och denna halva stam hava fått sin arvedel på andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, österut mot solens uppgång.
Dagens Ord
Andra Tittar