Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 11 maj 2025
Som vattnen i öknen, de snabbt ju förrinna, Snart skuggans och domningens land skall hon hinna, Der bröstet ej mera för njutningen slår; Der källan förtorkar till sällhetens tår. Så blicka då bort, att i frid hon af lifvet Må tömma det malt, som åt Henne blef gifvet, Och sluta dess Sabbath och mätt af dess fröjd, Bege sig till tystnadens boningar nöjd.
Stundom åter, när, på dagens mödor Och bekymmer mätt, han sökte lugnet Och i bönens djup hans ande svanlik Ville skölja jordens stoft från vingen, Sökte han ej mörka öknars kulor; Nej, där klarast salaminska sundet Log mot lummig strand, bland pinier, lagrar, Sågs han vandra, njuta skuggans svalhet, Andas vällukt, blicka hän mot hafvet, Medan solen sjönk och böljan lugnad Speglade en rosig aftonhimmel.
*Ditt gyllne hår Du af sorg förödde Och skuggans stoft på Din hjessa strödde Och sjufallt mörker uppå Dig drog.* Dessa uttryck äro bildade efter Hebreernes bruk, att vid inträffande olyckor rifva håret, strö aska och stoft på hjessan och kläda sig i "säck" eller i grofva och smutsiga kläder. *Karmels toppar.* Berget Karmel, som ligger i Palæstina åt vester, vid Medelhafvet, har *tvenne* toppar.
Flicka, älskar du dunkla kvällen, Bleka stjärnornas bäfvande ljus? Kom, från toppen af Mallmor Låt oss skåda, hur natten föds! O, jag sutit på fjället ofta, När i väster sin skimrande port Solen slutit, och rodnan Stilla vissnat på molnets hy; Druckit svalkan af kvällens anda, Skuggans vandring i dälderna sett, Låtit tankarna irra Kring den nattliga tystnans haf.
Tystare blef rymden, luftens skaror Sökte hvila, hvarje väsen tycktes. Vilja endast skåda nu, ej sjunga; Och den gamle följde med sitt öga, Stum af andakt, ljusets väg. Hvad dunkelt Syntes nyss, var nästa stund förklaradt. Udde efter udde dök ur dimman, Ö vid ö stod fram; en värld af fägring Växte sakta opp ur skuggans tomhet, Tog begränsning, färger, glans.
Ty hvad är mänskan med sin dubbla lott Af jordiskt mörker och af himmelskt ljus? En dyster natt omkring en enda stjärna. Förgäfves bryter hennes bleka sken Igenom slöjorna af moln och dimmor; Hon dagar ingen rymd, hon tränger ej Med strålfull fackla genom skuggans gårdar, Och stormen bryter segrande likväl Med härskarstämma genom nattens famn, Och böljor sucka mellan öde stränder.
Ack! visste Du, att hvart Du må skåda, En ständig kamp och förstöring råda, Att jorden endast en graf Dig ter, Som drager allt i sitt sköte ner; Ditt gyllne hår Du af sorg förödde Och skuggans stoft på Din hjessa strödde Och sjufallt mörker uppå Dig drog, Och jord och himmel en ände tog! Och den dagen förströdde sig qvinnorna i lunderne samt byggde sig löfhyddor, ty serlaregnet gick öfver landet.
Dagens Ord
Andra Tittar