Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 24 september 2025
Alla betraktade varandra en stund under tystnad, och Olsson var den förkroppsligade förvåningen. Han hade sett kusken fara från sta'n med norrgående tåget, och här kom han nu lugnt körande sin droska mitt på Storgatan. Kuskens blick var hård. Han hade fattat ett dovt hat till bleckslagare Olsson. Hemliga Karlsson steg fram. »Hör nu Enqvist», sade han. »Vad skall allt det här betyda.
Att bland våra bildade män äfven funnos dem, som ansågo runornas sammanställande till ett enda epos för ett dumdristigt och löjligt företag, är bekant. Först sedan Castréns för sin tid lyckade öfversättning af Kalevala år 1841 sett dagen, kunde en större läsarekrets här hemma och en och annan nyfiken forskare äfven i utlandet göra bekantskap med detta epos.
Hon andades djupt innan hon kunde svara: Jag blef så glad öfver att se dig. Jag hade längtat, längtat så. Längtat? Efter mig? Kan man tänka sig något så dumt. Ja, det är dumt. Men jag kan icke annat. Hvad vill du mig då? Bara se dig. Om jag sett dig en enda minut, är jag nöjd, är jag glad för en hel dag. Där låg sol öfver hans ansikte, och stämman var mjuk, som om han talat till ett kärt barn.
Ty fram ska den och samvetet är ingenting annat än rädslan att den inte ska komma fram. Om herr generalagenten haft den saken klar för sig, skulle ni hört och sett många bekännelser här i dag. Men herr Bruts bekännelse kommer nog under dagens lopp och då ska ni passa på! Vad har då hänt? skrek generalagenten och spärrade upp ögonen alldeles som flickorna Willman.
Men vid kvällsvarden sade plötsligen hans far: Hör du, min pojke, jag har varit inne hos skräddaren och sett ut tyg till din konfirmationskostym. Du får gå dit i morgon eftermiddag och ta mått. Ja, pappa. Du säger det som om det var en plåga för dig att gå till skräddaren. Nej, pappa. Han hade önskat, att han kunnat svara ja i stället.
»Gråter du kanske, när ingen ser dig i stället?» svarade jag. Och jag kände som ett stygn av min gamla misstro vakna inom mig. Men min hustru märkte det icke. Hon stod framför mig så strålande ung, som om intet moln skymt hennes panna. Och på hennes läppar lekte ett leende, som jag tyckte mig hava sett förr. Jag kunde blott ej erinra mig när. »Jag gråter icke längre», sade hon.
Och i det hon vände blicken mot stranden, såg hon Hanna stödd af en kavaljer styra kosan mot paviljongen. Hon fnyste till. Den der Rappe är då den taktlösaste varelse jag någonsin sett. Nyss afsnäste hon herr Hallgren, som vänligt erbjöd henne sin hjelp, och der skrinner hon nu hand i hand med en af de föraktade „snobbarne“. Men, kära, men det är ju Bengt! utbrast Bella storskrattande.
Om en qvart var patronen hemma inom sin gårds omhägnad. Peltonens hustru stod på andra sidan, vid grinden, och spejade utåt vägen. Hvad ser hon efter, madam? ropade Uninius, vänd till henne. Jag ser efter pojken min, han var med löjtnantens ytterplagg till östra torpet och borde väl vara tillbaka snart, svarade qvinnan med osäker röst. Inte har patron sett honom?
När morfar talar härom, då tänker Bengt, att det skulle vara en värld för honom och hans backskidor. Ja, tusen saker har morfar sett och det blir lika många sagor, när han berättar därom. Och Bengt tycker att morfar är en stor och vis man, som vet mycket och som kan tala om allt så vackert. När Bengt en kväll skulle bedja sin aftonbön, följde morfar med in till den lille.
Det som var från begynnelsen, det vi hava hört, det vi med egna ögon hava sett, det vi skådade och med egna händer togo på, det förkunna vi: om livets Ord tala vi. Ty livet uppenbarades, och vi hava sett det; och vi vittna därom och förkunna för eder livet, det eviga, som var hos Fadern och uppenbarades för oss.
Dagens Ord
Andra Tittar