Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 18 september 2025
Förargligt var det, syntes honom, att han skulle behöva mäta sig med Norman just; hade det varit Gusten åtminstone; men den där lilla strunten Norman! Nå, han skulle få! God afton, Ida! började han, utan att låtsas se rivalen, vilken ofrivilligt lämnade sin plats vid staketet, som Carlsson genast intog.
Den välpressade sprang fullt ofrivilligt några meter, och när han sedan vände sig om för att se om det var en ek som ramlat över honom, fick han se Klyvarbom göra sin djupa reverens för det skrämda flickebarnet. Då blev gossen ilsk, gick fram till Klyvarbom och frågade vad meningen var.
Hon kände en längtan att hjelpa henne att bli lycklig och ansträngde sig för att finna en nyckel till denna hårdt reglade dörr. Trots Hannas köld och tillbakadragenhet intresserade hon likväl kamraterna. Hon beherskade dem ofrivilligt, såsom alltid det starka och klara vinner inflytande öfver det svaga och outvecklade.
Den yngsta av de gamla fröknarna de Kergoran suckade ofrivilligt, en smula avundsjukt, när hon såg på henne, och abbéen tog sig betänksamt en pris. Han visste kanske mera om Paris Barras' och Madame Talliens Paris än han funnit för gott att berätta Mademoiselle de Rocroyes.
Men då denne plötsligt lyfte upp sitt tårdränkta, förvridna ansikte och såg på David, tyckte han sig själv krympa ihop och betäckte ofrivilligt ansiktet med händerna. I tyst ångest men med en viss känsla av att i alla fall någonting orätt höll på att bestraffas, lyssnade han till den brustna, hypokondriska rösten från det snyftande klädbyltet i korgstolen.
Men leendet stelnade hastigt på hans läppar, ty ur droskans djup ljöd åter ett rop: »Kusken! Kusken!» Det var en kvinnlig röst, och Erlandsson drog ofrivilligt in tömmarna, varvid hästen med största beredvillighet stannade. »Vad i », sade han och böjde sig över kanten. Det var mycket riktigt ett kvinnligt väsende som hängde halvvägs ut genom vagnsfönstret. »Kusken, vad vill detta säga?
Några minuter står han försjunken i sina tankar, därpå tar han sin nyckelknippa, öppnar chiffonjéklaffen, drar ut en av smålådorna. Hans öga dröjer ofrivilligt på de granna banden och de lysande stjärnorna. Han beskådade härligheten med dystra blickar. Hur litet den betyder för ägaren och hur mycket för den som icke äger den! Han drar ut lådan och ställer den på klaffen.
Han förundrade sig öfver hennes känslolöshet och han trodde, den var spelad. Han kunde taga hennes hand och stryka med den öfver sitt hår och sitt ansigte; men när han släppte den föll den tillbaka som ett liflöst stycke trä. En gång ryckte hon till ofrivilligt: »Du får inte kyssa mig så», sade hon. »Hvarför inte?» »Jag tycker inte om det.»
Detta missöde försatte honom i ett mörkt lynne. Han kom ofrivilligt att tänka på en av dessa olycksdagar under skoltiden, då han först i ett tiominuterslov blev illa tilltygad av några starkare kamrater och sedan under nästa lektion fick en anmärkning för ouppmärksamhet av läraren; och när så klockan äntligen ringde och skolan var slut och han kom hemspringande, hungrig och arg, så var det kabeljo till middagen.
Frågan kom hastigt och i en ny ton. Den klatschade som en kula, och Abraham tog sig ofrivilligt för bröstet. Hur så? Vet ni något? Vet nej men Saken är den, att jag varit inne hos gossarna i kväll. Jag dröjde en stund ja, tills de hade somnat. Och kanske ännu en stund. Klockan var ett, tror jag, när jag gick förbi ert hus. Och då lyste det i fars fönster. Abraham stod ett ögonblick orörlig.
Dagens Ord
Andra Tittar