Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 18 september 2025
I detsamma ropade Ludwig: Olle! Var snäll och böj dig lite mera bakåt. Hon lydde, ofrivilligt. Stå nu alldeles stilla! befallde han. Och hon stod alldeles stilla men sneglade upp mot honom, halvt förskräckt. Han nickade och log och strålade av oskyldigt nöje. Han sa: Som du nu står, ser jag dig långt ned på din vita rygg. Ända ned till stjärten. Willmännerna brusto i skratt.
Har du inte läst Aftonbladet? Nej! Jag läser aldrig Aftonbladet. Läs den då, sade han med ett egendomligt uttryck mitt emellan hån och medlidande. Vid middagsbordet föllo mina ögon alldeles ofrivilligt på en blågrå makulatur, som låg under brödkorgen.
Utan att göra sig reda därför kände hon instinktivt, vilket intryck hon strax vid första ögonkast gjorde på mannen framför henne. Jag har sett er förr, sade han långsamt, liksom ofrivilligt. Det var vid näst sista revyn. Ja, herr general.
Hon var så glad, att hon måste springa, och i stället för att låta sina fötter följa den gröna stigen, höjde de sig ofrivilligt och hon bars liksom en fjäril fram öfver blomstren, mellan höga träd, mot fjärran sköna trakter, allt längre och längre. Hon såg någon framför sig, ett ungt väsen liksom hon sjelf. Det var dottern. Hon ville taga hennes hand, men det lyckades icke.
Hon förstod ingenting av alltsammans, men det tordes hon icke säga högt. Han skulle ju kunna tro, att hon var dum. Och det var hon i alla fall inte, fast det alltid hade gått dåligt för henne i skolan... Hu då! skrek hon till halvt ofrivilligt, då hon fick se en hemsk bild, under vilken det stod "Lucifer". Lucifer, det var ju den onde själv?
Hon böjde sig ovilkorligen och ofrivilligt för denna duglighet, som så eklatant uppenbarade sig der inne i detta lilla bristfälliga kök, der så många moderna beqvämligheter saknades. Det är en argbigga sade Fina men en utmärkt menniska. Hvarför är hon här? frågade svägerskan hon ser ju så korrekt ut? Har hon stulit? Neej.
Genom Blekängen, över Backarna, den oändliga slingrande vägen. Han var för trött att tänka. Men när han kom i allén och såg ljuset glimra mellan träden, gladde han sig åt brasan och de små rummens lugn. Ofrivilligt böjde han huvudet och krökte knäna. De fyra hundarna rusade emot honom, skällde av glädje, togo språng. Ostyriga och nyckfulla.
Abraham hade varit uppe med solen och kände sig sömnig. Han strök i sakta mak förbi husknuten bort mot bänken. För en stund sedan hade den stått tom. Nu satt Elsa där. Det kom så överraskande, att Abraham ofrivilligt stannade och spärrade upp ögonen. Ja, där satt nu verkligen Elsa, och det var ingenting vidare med det. Han steg fram, nickade och satte sig bredvid henne. Hon reste sig. Varför?
Mannen blef så tagen, när han såg barnet, som förr feberröd kastat sig i plågor, nu ligga i lugn hälsosömn, att han ofrivilligt knäppte händerna i tack och lof till en hjälpsam Gud. Anna-Lisa afbröt sången och steg upp för att få komma ut. Mannen tog tag i hennes arm. "Du ska stanna hos oss stinta, för så glad som nu har jag aldrig varit i alla mina da'r." Anna-Lisa drog sig sakta ifrån honom.
Ofrivilligt, utan att överlägga eller tveka gick jag genast ut på gatan igen och återvände samma väg jag kommit, inom mig tackande makterna för att de varnat mig, så viss var jag på att ha undkommit en okänd fara. Några dagar senare, när jag ville förnya besöket, satt ett barn på tröskeln till den öppna porten och höll ett spelkort i handen.
Dagens Ord
Andra Tittar