Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 3 juli 2025
Frisk blåser en vind från nord; När vattnen dagas i morgon, kung, Ett åskmoln för den af segel Emot din bäfvande strand'." Den åldrige slöt. Ett sken Af rodnad syntes på flickans kind. "Hvi hotar", sporde hon sakta, "Oihonnas hjälte ditt land?" Då talte Morannal än: "En skatt jag äger, han fordrar den; I bardens toner den klingat Och lockat ynglingens håg. O dotter, förnim hans ord!
Ner öfver oss din starka ande sänd och samma kraft i våra hjärtan tänd, hvarmed du Finland höll med säker hand på tidens vilda, stormupprörda vågor, hur folket stod i uppror och i lågor, vid svuren trohets säkra ankartand! Ditt svärd var härar, och din kraft var spord från Polens sol till norrskenet i nord, och Sveriges krona hängde på ditt ord!
Jag minns hans stämma: fostrad högt i nord, Ljöd den som nordan skarp inför plutonen; Till målet bar som kulan hvart hans ord Och trängde in, ty det var krut i tonen; Det låg ett vittne ren i denna röst, Att den var hemma från ett trofast bröst.
De finna så säkert den saknade nord, Där våren dem väntar med hydda och bord, Där källornas spenar De trötta förfriska Och vaggande grenar Om njutningar hviska, Där hjärtat får drömma Vid nattsolens gång Och kärleken glömma Vid lekar och sång, Att vägen var lång.
Än finns en flik med Finlands gamla färger kvar. Aldrig skall vår fosterjord Af våldets makt ur oförblödda bataljoners armar ryckas; Aldrig ljuda skall det ord, Att Finlands folk förrådt sin fria bygd i nord. Falla kan den tappre blott, Ej rygga för en faras hot, ej svika, böjas och förtryckas. Falla, sköna krigarlott, Blif vår, sen för en seger än vi kämpa fått!
Och stod du nu längst upp i nord, Du såg en lika härlig jord Ifrån dess fjällar höga; Och om den flacka kust du såg, Som sköljs af Bottenhafvets våg, Låg Finland för ditt öga Och tände kärlek i din håg. Men vet du, hvad jag syftar på Kan du den tysta tår förstå, Som i mitt öga sitter? Och denna dag, säg, anar du, Hur den kan vara mig så ljuf Och likafullt så bitter? Det är den femte juli nu.
Jag nämnde flyktigt blott dess namn, Men det blef allvar då: "Har du sett ön i hafvets famn Med Ehrnsvärds fästen på, Gibraltars like i vår nord?" Så tog den gamle mörk till ord. "Den blickar öfver haf och fjärd Med ögon i granit, Den lyfter högt sitt Gustafssvärd Och menar stolt: 'Kom hit! Det svärdet sänks ej för att slå, Det blixtrar blott och krossar så.
En åska var, Standar, din röst för alla, Och gamle Nord slog trumman, att det ljöd, Och ynglingen med barmen sönderskjuten, Gick fram på slätten, med hans blod begjuten, Och främst red Döbeln själf med draget svärd. Och innan kvällen hann sin skugga sända, Var ryska styrkan kastad öfver ända, Och räddad Adlercreutz och fri hans färd.
Dagens Ord
Andra Tittar