Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 6 juli 2025
Jag vill vara stekt som en nors, om icke Sam luktar till allt vad ni säger, och om ni är den ärligaste människa som går i kjol, så skall han i morgon kunna berätta saker som föra er i galgen. Fördöme den hedningen, han har alla språk i sin näsa. Jag kan icke umbära honom, men om er gubbe knäcker nacken på honom, så gör han en hederlig gärning.
"Slå honom icke", ropade han, så mycket man kunde urskilja bland snyftningarna, "han har ingenting gjort; det är jag, som satte ut snaran." Med dessa ord sökte han tränga sig fram ända till rektorn själf. Men herr Gyllendeg, som alldeles icke var road af diversioner för närvarande, knep honom behändigt öfver nacken, förrän han hann fästa rektorns uppmärksamhet.
Hon var stark som en karl, det fans ingen af drängarne på gården, som hade fått henne att »niga», då hon spände armmusklerna till motstånd. Men nu stod hon som fasttrollad. Duken i nacken, det rödkrusiga håret nedfallet, de stora, kraftiga händerna på höfterna, och så framlutad mot det öppna fönstret. Mellan albladen såg hon in i salongen. Der var hemtrefligt och behagligt.
FRANK. Nåväl, ett täcke, fäst För hvarje fönster, tempererar ljuset; Det kan min herre minnas till härnäst. v. DANN. Gå, Julia, genast du och skaffa täcken! FRANK. Behöfs ej. Jag blir hemtam snart som gäst, Jag vill gå själf och välja dem på fläcken. v. Blir det ej karl af den, så rider näcken. FRANK. Han finns där nere ju, er ynkerygg, Han, som mig körde hit? v. DANN. Hvem, gamle Trygg?
Nej nej men! hördes ifrån det nätta huvudet. Sergeanten, som stod bakom och blott såg nacken, hade inte annat märke på att svaret kom ifrån henne, än att huvudet höjdes framåt litet. Han lade en tolvskilling i dalkullans hand och tog utan vidare omständigheter de bägge svart-och-vita ringarna, som kullan höll upp i luften framför jungfrurna, i hopp om handel.
"Jag vet aldrig hur vi ska bära oss åt, då jag är rent af utan bröd", funderade Pelle och sköt glasögonen åt nacken till. "Si jag brukar inte hålla så noga på hvad mat jag får i mej själf här om dagarna, det är nog tokigt, men är så ändå." "Har ni bara mjöl, så nog kan vi baka", sade Anna-Lisa öfverlägsen i rösten. "Vi få väl elda opp bakugnen."
Abraham gjorde en rörelse för att smeka honom. Men händerna föllo ned på bordet. Han brast i gråt. Ingenjören strök honom över nacken och skuldrorna. Han upprepade: Kära gosse, du får förlåta. Det har varit en svår natt. Jag höll emot i det längsta. Men det blev för tröstlöst. En gammal gubbes liv är ju ingenting. Och ser du ser du man måste bryta oturen. Det är som i kortspel
Men allt bland åsnor som öppnar moderlivet skall du lösa med ett får, och om du icke vill lösa det, skall du krossa nacken på det. Och allt förstfött av människa bland dina söner skall du lösa.
Till en grå kostym skulle han inte ha en grå halsduk. Han hade inte något färgsinne. Varför var han så okonstnärlig? Och varför skulle han ha mössan på huvudet såsom han bar den, långt nere i pannan. Det ansågs visserligen fint i en bondhåla som den här, men i Stockholm hade gymnasisterna mössan käckt i nacken och med kullen tillbakadragen. Hon visade honom, hur den skulle sitta.
Nyss på orderna vi läste, Hur, liksom att föra ordet, En granat kom in och fräste Mellan herrarne kring bordet. Munter, van att röra bränder, Spottade i styfva händer Och fick gynnarn öfver nacken, Flink att skynda ut på backen. Dörren hann han, klippte sedan Genom farstun ut i rycken, Stod så när på trappan redan, När granaten sprang i stycken. Det var Munters bragd den dagen.
Dagens Ord
Andra Tittar