United States or Greenland ? Vote for the TOP Country of the Week !
Nåväl! nu har jag beslutat att gifta mig! .... Ifall Adolf fått utnämningen, så kommer han i dag, om en qvart kanske redan, och begär af din far min hand. Jag har lofvat att bli hans hustru!
Ingen är lycklig utom den, som för ett verkligen lyckligt lif. Nåväl, men det fins många verkligt dygdiga menniskor. Nå, äro de då icke lyckliga, då de ju äro dygdiga? Det fins ingen dygd utan sann religion . Dessa dygdiga »verldsmenniskor» äro i sjelfva verket mycket sämre än de mest lastbara.
"Jo, mamma kan tryggt lofva mig det, jag skall inte använda dem till något dåligt", svarade han. "Nåväl, jag litar då på, att du är en förståndig gosse och lofvar dig att få använda dem som du vill. Men när du nu fått mitt löfte, får jag väl ändå veta, hvad du tänker göra med dem?" "Jo, jag tänker gifva alla mina slantar till hednamissionen", sade den lille och såg allvarsamt upp till sin mor.
EUBULOS. Såg jag en likhet, oförklarlig, underbar, Hos denne med min forne nej, för ärorikt, För stort, för vördnadsbjudande är detta namn, Jag vågar ej det nämna till jämförelse. TEKMESSA. Säg ut, säg, att han liknar Ajas, säg det fritt! EUBULOS. Nåväl, han liknar Ajas, nekas kan det ej, Men som en blek, nyss vaknad morgon liknar dag.
Han var väl nyss här oppe Och fick sig redan då en skärf; Men säkert är det klent med hans förvärf, Och hvad jag gaf, är kanske blott en droppe I hans behof. Nåväl, han skall få mer, Om ej för egen skull, så dock för er. Se så, stå här ej längre och förspill Er tid! Nu räntar, hvad ni gör och gjorde.
Omöjligt i hvart bref, hvart svar, man får, Omöjligt, hvart man kommer, hvart man går. Jag rest kring världen och jag fann ej En lösen mer försliten än "jag kan ej"; Man nött på den i sekler, och ändå Skall den väl än i sekler nötas på. Jag minns, hur stel er galla På detta hjärta föll en gång. Nåväl, Jag har er hatat sen af all min själ.
Fader, vi lydde dina ord. Med undantag av den ädla Eusebia och två vittnen voro inga andra än vi präster närvarande, och Hermione hade knappt inträtt i kyrkan, förrän dörren stängdes bakom henne ... Nåväl, vad har hänt? utbrast Petros otåligt. Tröga människa, giv vingar åt dina ord! Säg allt med ordning och tydlighet!
Blir jag åt femtio år, då tänker jag det skall vara överståndet; då tör däremot handeln bli klenare hemma i boden, och jag vill då försöka på marknader, om jag inte dessförinnan lagt ihop en summa, så jag kan leva utan bysch; det jag hoppas. Nåväl, min Gud! vad menar du?
Patern tillade, att Sorgbarn skulle denna natt vila i klostret, men att om riddaren för den bestämda tiden ville taga honom till tjänare, skulle det fromma verk, som barnet med denna tjänst uträttade, följande morgon invigas med en högtidlig mässa i klostrets kapell, vilken riddaren och fru Helena inbjödos att övervara. Nåväl, svarade riddaren, det må så bliva.
ERNEST. Nåväl? FRUN. Så gick hon helt försigtigt derifrån och gömde sig i tältet; hon stannade der orörlig och upprörd som en ny Hero, väntande en ny Leander! ERNEST. Och denne nye Leander? FRUN. Är ni, min herre! FRUN. Ack ja! ERNEST. Är ni säker på det? FRUN. Alldeles för säker, min herre! Också måste jag gripa till ett energiskt medel. ERNEST. Hvilket medel?