United States or American Samoa ? Vote for the TOP Country of the Week !
Solen ler ju än från kullen, Vikens bölja gungar jullen, Aftonvinden för vår flagga Mot dess strand. Hör du de susande alarnes ljud? Ser du de grönskande ängarnes skrud? Njutom fröjden! Snart har tiden Satt för njutningen en gräns; Nana, snart är kärlekens Liksom sommarns stund förliden. Ren bland löfven blickar torpet fram; Skynden, fläktar, fören dit vår stam!
Jag kan då väl inte heller gå ut och öfverfalla någon heller? Hva?! Det är så lätt att säga: du skulle men göra det! Nä, det förstås. Men du du ser alltid så sur ut. Säg mig, hvarför skulle jag se söt ut? Hm nänä. Vi få lof att fundera ut något, du. Du känner ju Kristoffer Andreasson på nummer fyrtioett? Den gamle gnidaren? Ja. Trefligare karlar har jag sett. Men inte fått.
Ser du gubben, goda Nana, Ren i dörrn vår kosa spana, Ser du flickan, hur den täcka Vinkar där? Med sin smultronkorg i handen Står hon leende på stranden, Glad att få åt Nana räcka Sina bär. Hulda, du tåras! Hur helig, hur skön Är ej den hyllande kärlekens lön! Redan här som ängel buren, Njut din afundsvärda lott. O, hur säll är mänskan blott Med sitt hjärta och naturen!
Det är omöjligt att inte sådant skall finnas i ett så stort, rymligt och vackert hotell, som här. Jag har varit i Arboga förut och vet, att en lång gång utmed gården leder till tusentals rum härinne. Nånå, bästa herre, sade en liten kort rulta i mössa, husets värdinna. Gå, Annette, längst bort in i gången, och se om min egen kammare kan skräpas i ordning.
Men försäkrar des Grieux hon är omoralisk med behag, på ett okonstladt och flärdlöst sätt... Hennes uppträdande präglas städse säger han af tillbakadragenhet, och hennes personlighet förlorar aldrig draget af blygsamhet; hon förblir alltid en snäll flicka, som Zola uttrycker sig om sin Nana.
Skillnaden mellan mig och andra kvinnor sade han är att jag har ett arbete. Men ni är ju också knappast kvinna! Är jag icke? Tag då icke allting så högpatetiskt! Jag log bara. Om han visste! I morgon kan jag icke komma, men kanske i öfvermorgon. En sista liten lätt parentes och vi skildes. Nånå. Om icke skalden håller på att bli förälskad i gamla Elsa, så begriper jag ingenting af hela saken.
Och ... ifall du inte misstycker, skall du få en levkojkvist, inlagd i ett nytt skrin, som jag själv skurit glaset till, lagt guldpapper under och limmat ihop sidorna på. Därmed är jag ändå inte fullt nöjd. Nånå, vi funderar väl ut något på vägen, vi har ännu många mil dessförinnan, sade han.
Ej för guld, i råga bräddadt, Ej om tusen slott hon såg, Öfvergåfve hon sin våg Och sitt bo, i vassen bäddadt. Kvällens blyga älskogsstjärna du, Blicka vänligt på vår landning nu! Jubla, lundens fågelskara! Låt er sång en brudsång vara, Som två trogna hjärtan viger Inför er! Solen sjunker bakom bergen, Västerns himmel mister färgen, Men din färg, o Nana, stiger Mer och mer.
Fågel, fågel, när de späda snart Börja sina fjädersegel lyfta, Led då utan tvekan deras fart Till en nejd, dit inga stigar syfta! Bygg och lär dem bygga där i ro Nästa sommar hvar sitt lilla bo! Himmel, hvilken afton, hvilken färd! Ser du holmens lilla blomstervärld? Goda Nana, i dess lunder Sjunga fåglar kvällens under. Hvila rodden, låt oss vagga Dit i land!
Vacker är hon när hon är allvarsam, men än vackrare när hon ler, så där; och allra vackrast var hon när hon grät över sin mor: det är besynnerligt, att jag kunde tycka om det? Man plär annars bli ful när man grinar ... puh! ... men hennes ögonvrår blev inte röda, utan stod klara som ... nånå, gråten räckte inte heller länge. Ror i lä! ror i lä! skrek kaptenen till sin styrman.