United States or Bouvet Island ? Vote for the TOP Country of the Week !
Min tanke jagar jag: Hvartenda åretag, Hur lätt det är, hur svagt det är, Mig närmre till min tanke bär. Där röken stiger opp Mot klippans blåa topp, Där hyddan syns vid träskets slut, Dit har min tanke rymt förut. Där skall jag finna den, Förrn det blir dag igen, När båten hunnit strand och hamn, Och jag min trogna flickas famn.
"Men", säger hon, "han kysste blott Mitt barn och log så fint, så godt, Som nu hans bild på väggen där, Om blott man närmre är." Visst är, att i sitt rätta ljus Var gubben Kulneff god som guld; Man klandrar, att han tog ett rus, Det var hans hjärtas skuld; Och detta hjärta bar han med, Då han höll frid, som då han stred: Han kysste och han slog ihjäl Med samma varma själ.
Ingevald vek tillbaka ända till ingången och stod där, blodig om händerna med den slaktade hönan. Freyjas bruna och maskfrätta spillror äro kastade åt sidan, sade han, och tvärs över dem ligger en käpp. Kom litet närmare, trälar! Svara mig, ha ni förr sett den käppen? De höjde på yxorna som för att försvara sig mot något osynligt, och när de försiktigt gått närmre, stannade de.
Se hennes anlet, likt en höstlig källa, Af stormar grumlad, öfverhöljd med spillror Af en förhärjad blomstervärld; ännu Är himlen dock ej jagad ur dess spegel. Så hvilar äfven där i hennes anlet Ibland förstörda drag en stämpel än, Som är mig känd, som jag förut har älskat. Kom närmre, vilda tärna!
De kastade dem över axlarna och tänkte, att det var allt. Kom nu, du lilla tjuvkulla, sade de och stötte Yrsa-lill i knävecken med spjutskaftet. När getterna sågo, att hon begav sig bort, följde de också med bakefter. Den, som bar skällan, gick främst och försökte att stånga sig fram för att komma ännu närmre henne.
Och inte är det lönt han kommer till främmandes heller, för då blir han söpen, om han slipper tuktan. Sa han. Gubben. Och sen kan Stava stanna hemma, för lika så väl som en piga kan vi ha henne. Och gifter hon sig så tar vi mågen hit. För jag orkar inte längre och det behövs en till jordbruket. Och då sa jag att Daniel kunde vara lik så bra som mågen. Och närmre till det.
Men af Sin makt Han dock förgäfves Och sina vågors tal förhäfves; Hans mål är Honom föresatt, Och närmre Han allt mer det hinner Och snart med mattad gång försvinner Uti dess afgrunds hemska natt; Hvars dimmor dag ej genomtränger, Der tystnan som dess gårdar stänger, Af minsta fågels ljud ej bräcks, Och der bland stränder, evigt kala Hans tunga våg, utur sin dvala Af flägtens ande aldrig väcks.
EURYSAKES. Två män allenast varsnar jag, den ena ung, Af ålder böjd den andra, båda torftiga Och vapenlösa båda. TEKMESSA. Ingen fara då, Låt oss gå närmre! Hör man, om jag talar ren? EUBULOS. Välkommen åter, drottning, från ditt ädla värf Att räcka hjälp och bistånd. Om jag anar rätt, Är denne främlings räddning nu din glada lön. TEKMESSA. Eubulos se, betrakta honom, märker du En likhet ej?