Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 13 september 2025
Efter fjorton dar såg han som en vit fingerknoge peka opp ur mullen och strax efter breda ut sig och lägga som två vingar tätt utåt jorden som en trollslända. Så kom aprilsolen, och då sköto de fart, pinade fram en grön karda, rullade ut sig och började krypa.
Men när hon kom ihog de nattliga synerna, vaknade likväl hos henne en önskan, den sista i detta lif. Hon skulle önskat att blifva sänkt i jordens sköte, djupt under mullen till den eviga hvilan. Och hon bekymrade sig inte ens öfver hvad det var, som skulle möta henne der på andra sidan grafven, ty det kunde inte vara värre, än den der nattens lidanden.
Ja, nu ville jag det, och nu är det för sent! Med list och sken har jag blivit lockad att gå som oket för vagnen, och jag är hudflängd och trött och ingen tackar mig. Jag ser trädet växa och förgrena sig, och själv är jag bara det fula och klumpiga frö, som först måste ned i mullen. Han började att sakta vagga fram och åter, och solstrålarna dansade över honom.
Om än dess rot tynar hän i jorden och dess stubbe dör bort i mullen, så kan det grönska upp genom vattnets ångor och skjuta grenar lik ett nyplantat träd. Men om en man dör, så ligger han där slagen; om en människa har givit upp andan, var finnes hon då mer?
Är du fattig, lilla älskling, Är så arm du, som man säger? När du öppnar ögat åter, Är du i din moders armar, Känner i ditt späda sinne, Tänker som en dunkel tanke: "Ljuft det var på blomsterängen, Gladt bland fåglarne i lunden, Godt det var bland klara vågor, Varmt i solens ljus att bada, Bäst dock är i denna famnen." I mitt hem en styfmor råder, Egen moder göms i mullen.
Hvad tobaken för hans tänder; Bägge sleto press och våda, Dock som kära plantor båda. Heder öfver honom, heder Öfver krigarn, där han gömmes! Mannamod och mannaseder Akte, att hans namn ej glömmes. Inga slafvar trampe kullen, Där den tappre bor i mullen, Nej, en ätt af gamla stammen Skydde ständigt grafven. Amen!"
Det ena köttstycket efter det andra har man redan tagit ut därur, utan att kasta lott om ordningen. Ty det blod hon har utgjutit är ännu kvar därinne; på kala klippan lät hon det rinna ned; hon utgöt det icke på sådan mark att mullen har kunnat skyla det.
Derför bar Alma dit alla krukväxter, sprutade vatten öfver dem, torkade krukorna rena, afskar de torra bladen och jemnade mullen ofvanpå. Hon var klädd endast i en rödrutig morgonrock, och håret hade under rörelsen fallit ned. Då råkade Nymark komma just som olägligast. Det förtretade Alma en smula, men hon bad honom likväl stiga in i hennes mans rum, som redan var städadt.
Men då revs den oersättlige ur mullen och hans skugga, nej hans store ande krossade den nye, som först om tjugo år kan bli oersättlig och då måste Svenska Folket fram igen till en likbår.
Hon stirrade oafbrutet ner i grafven, likasom om hon genom locket ännu en gång velat se de kända anletsdragen. Och hon märkte ej att menniskorna småningom aflägsnade sig. Endast John och några karlar blefvo kvar. De togo spadar och började skofla ner mull. De kastade mullen så häftigt, att kistan för hvarje gång dånade. Det var också stenar bland mullen och kistlocket skrälde, då de träffade det.
Dagens Ord
Andra Tittar