Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !

Uppdaterad: 11 september 2025


Ludwig, som greps av medlidande med hennes ömkliga tillstånd, yttrade milt och lugnande: Ingen olycka är ohjälplig undantagandes döden. Och även den kan undgås, om man i tid tillsätter en kommitté. Låt oss överlägga! Olle har förolämpat Casimir. Hon har för resten länge uppträtt som om det vore hon och inte han, som befallde Larsbo. Det måste bli en ändring.

Underliga känslor rörde sig inom henne, medan hon lyssnade till denna halfhöga sjelfbekännelse: en qvarlefva af bitterhet öfver modrens öde; ett gränslöst medlidande med denna djupa, beherskade sorg och tillika en ofrivillig sprittning af glädje öfver att hos tant Karin finna någonting beslägtadt, något som hon kunde förstå och förlåta. Fru Meilert såg åter upp.

Förunderligt, förunderligt! mumlade han. Allt vad ni lekare sjunga om, allt som rör oss till medlidande, allt som människorna strida om, det är människofunder. Om de med ens strökes bort, hade du ingenting att sjunga om. hade vi ingenting att gråta över. bodde vi i paradiset, lekare. Kanske, herre. Var sena darrade i den hand, som Valdemar hade lagt bänkknappen.

Skall jag helt enkelt återvända till Tibble och skrifva till honom att jag väntat förgäfves, att jag har en förnimmelse, som om han kommit till mig endast af medlidande, han kan sända mig ett ord, om icke skulle vara och jag kommer tillbaka. Men han skall icke sända mig det ordet, ty det enda han känner för mig är likgiltighet. Eller borde jag icke träffa honom en gång till? Tala ut en gång.

Synderskan har känt medlidande med den man, som just övergivit sin äkta maka. Bragt till tiggeri, ännu en gång, anropande barmhärtigheten genom en kvinnas förmedling, börjar jag ana tillvaron av en osynlig hand som styr händelsernas oemotståndliga logik. Jag kryper ihop för stormvinden, besluten att resa mig nytt. En vagn kör mig till Saint-Louis-sjukhuset.

Och jag kände ett sådant medlidande med qvinnan, att jag en gång önskade Skidbladner, likt sin gamle namne, Frejs skepp, kunnat vikas i hop och stoppas i kaptenens västficka, den arma skriftställarinnan kunnat åtnjuta ett ögonblicks lugn.

Hon såg liten ut, liten och späd. Hon satt bordskanten och dinglade med benen. Hon frågade: Är det svårt att vara ensam? Det var icke gäckeri i frågan, icke heller medlidande. Det var ungefär en vanlig fråga. Hur mår ni? Har ni det bra? Abraham började en lek med hennes nakna fötter. Han lekte hök och duva. Och hon upprepade sin fråga: Är det svårt att vara ensam?

Och nu upptäckte jag, att hans ansikte hade alla sorgens rynkor och att pannan var fårad och dunkel. Jag visste icke rätt, om jag borde tala eller tiga. Han måste likväl ha känt mitt varma medlidande, ty han lade sin hand min och kramade den kraftigt, i det han sa: Inte heller står det bra till i mitt hem, som det borde. Rentut sagt jag är rädd, att det blir skilsmässa. Jojo! tänkte jag.

Fordrar inte samma känsla af medlidande att göra slut äfven en menniskas lidanden? Vi kunna inte veta, i hvad afsigt Gud sänder dem åt menniskorna. vore det också orätt att bota de sjuka, om vi en gång utgå derifrån, att sjukdomarna komma genom Guds särskilda beslut.

Dåförtiden hade hon icke satt stort värde dessa bref, men dock förvarat dem såsom tecken sina segrar. Icke ett enda af dem hade kunnat värma hennes hjärta, och för brefskrifvarene hade hon ej ens känt medlidande. Hvad tänker du egentligen ? sade hennes mor ofta, gör en gång ditt val. Men Sara mindes storfursten och tänkte: det hinner jag nog ännu.

Dagens Ord

önskades

Andra Tittar