United States or Estonia ? Vote for the TOP Country of the Week !


Zola har haft en del otur med sina tyska disciplar. Max Kretzer t.ex. »den tyske Zola» är en fantasilös, mycket hedersam och nästan lika ointressant referent af sociala ställningar och förhållanden i 80- och 90-talets Tyskland. Han saknar ju inte värme: ett visst, socialt medlidande som kan ge färg åt en skildring. Men det räcker näppeligen till att göra honom läsbar för en icke-tysk publik.

Och slutligen sa jag, att hade hon den minsta gnista af kärlek till de små eller medlidande med Esbjörn, skulle hon rymma och det i denna natt, och ville hon, skulle jag ge henne respengar, hon skulle kunna ge sig af till Amerika eller Köpenhamn eller hvart som helst, där hon kunde lefva efter sin lust men utan att göra de sina olyckliga. Hon stod en stund, och ögonen flammade henne.

Eftersom vi nu hava en stor överstepräst, som har farit upp genom himlarna, nämligen Jesus, Guds Son, låtom oss hålla fast vid bekännelsen. Ty vi hava icke en sådan överstepräst som ej kan hava medlidande med våra svagheter, utan en som har varit frestad i allting, likasom vi, dock utan synd.

Även en inbrottstjuv är en människa, och jag känner ett djupt medlidande med inbrottstjuven Adalbert Svensson-Västerfeldt-Klingberg-Nordbom-Frisk, när jag tänker det förfärliga öde, som drabbat honom.

Han visste det inte. Men nu stod det klart för honom, att om hans mor bara levat, hela hans liv skulle ha varit annorlunda, något sätt han ej kunde förklara. Ja, det var synd om honom. Han fylldes av ett djupt medlidande med sig själv. Han kände nytt en oförsonlig förbittring mot sin farmor.

Av medlidande med sig själv beslöt hon glömma honom, vilket icke gjorde henne någon svårighet, hon hade full sysselsättning med tankarne religionen och sin själs frälsning. En kort tid därefter lämnade Eusebia Aten. Det fanns intet skäl för henne att kvarstanna där, sedan Petros icke längre kunde uppträda predikstolen.

Inte äro vi grymmare än de stora och heller inte känslolösare. Min broder Emanuel, som är 17 år, råkade ut för en olycka. En tändsticksask exploderade i hans näsa. Det är mig motbjudande att berätta huru därvid tillgick tobaksrökning är nämligen förbjuden enligt skollagen. Allt nog, Emanuel kom hem med en näsa som var flådd. Nu skulle man tro att han togs emot med medlidande och deltagande.

Och andra sidan farstun ett lika stort rum med spis, matbord, soffor, väggklocka Han intogs av förvåning och högaktning, vilka känslor övergingo till medlidande och förakt för ägarnes företagsamhetsgåvor, när han sett, att huset därjämte rymde två kammare med flera bäddade sängar. Ock-ock-ock, tänkte han högt för sig själv, många sängar och inga badgäster.

Han ville endast röra sig fritt en liten stund, ty han hade länge stått bunden. Han stannade nu hos Singoalla hela natten, lyssnade tålmodigt och likasom begripande till hennes klagan och slickade flitigt hennes händer. Det var det enda sätt, varpå han kunde uttrycka sitt medlidande. Mot morgonen sjönk Singoalla i orolig slummer. Hennes späda kropp skakade av kyla och utmattning.

Jag blef rörd öfver ert medlidande; det sårade mig alldeles icke. Jag skulle icke ha varit människa, om icke er smärta rört mig! Och till sist sade han, att jag var »mycket mera människa» än man från början kunde ana. Det tycks således, som om det efter många, många pröfningar ändtligen skulle bli vänskap af.