Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 29 september 2025
Ser ni, hvar och en behöfver sitt. Och det blir också svårare för er att betala, ju mer er skuld ökas. Om vi helst skulle komma fram till sommarn, suckade Mari. Jag kan inte vänta så länge, det är en omöjlig sak. Om jag inte får betaldt för förra månaden, måste jag taga i med stränghet. Här hjelper ingenting annat. Gode Gud ändå!
Nej, låt den brinna. Jag är så rädd. Den må brinna då. Holpainen sköt lampan längre bort på golfvet och sträckte ut sin kropp, färdig att åter fortsätta sin sömn. Det var ändå lycka, att det inte var något värre, tänkte han och drog täcket öfver sig. Mari kröp ihop bakom hans rygg och tryckte sin panna mot mannens skuldra.
Vidare hade hon vakat många nätter med Anni, och det tog också på krafterna. Det var lycka att hon nu sof utan att behöfva vaggas, så att Mari fick hvila sig... Mari åt ju inte ens af soppan i middags, doppade bara skeden ett par gånger.
Jämförd med de andra kamraterna såg hon svag och sjuklig ut, och, egendomligt nog, var hon på den grunden mycket eftersökt av bondpojkarne. Hon hade även antagit ett sätt av värdighet, som höll på avstånd, och ansågs som öns skönhet. Bondsonen hade fästat sig vid henne och oaktat han var den fulaste och hade simplare figur än drängarne, ja var rent stygg, höll sig Mari till honom.
Hon ska genast komma in och lägga sig. Mari gick orolig för vad som skulle följa, och nästa afton talade hon om, att frun varit ond för att hon varit uppe så länge. Inte för annat? Nej! Men hon började bli gnatig och svår. Du ska flytta och ta plats i stan. Där har du dubbelt så stor lön och kan komma i ett gott hus. Inte kan jag få någon syssla i stan, som inte har några bekanta.
Lilla Anni såg på henne med en ångestfull blick, liksom den, som begär hjelp, men ej kan tala om sin plåga. Hon kände på barnets händer och fötter; de voro kalla som döden. Mari upphörde att vagga, stödde sin kind mot venstra handen och armbågen mot knäet. I denna ställning såg hon på, hur lilla Anni höll på att dö. Holpainen märkte, att det var något särskildt med barnet, och gick närmare.
Nog är också det välkommet, sade Mari; inte skulle jag väl hinna med mer heller, nu när Anni är sjuk. En ofantlig mängd fattiga hade anmält sig; fruntimmersföreningens tillgångar voro jemförelsevis små.
Det var Helena, kamrerns yngsta dotter, som hon hade skött som liten och efter hvilken hennes Hellu hade fått sitt namn. Herrn deremot var alldeles obekant för henne. De stannade ett ögonblick framför trappan och talade med hvarandra, men på svenska, så att Mari ej förstod något. Helena drog på sig handskarne och kastade en lång blick åt sidan på henne.
Hvart har du så brådtom? Sitt nu en stund till, bad fru Hartman. Men jag kunde icke. Blotta tillvaron föreföll mig outhärdlig. Jag mins icke mer, huru den aftonen gick. Troligen skötte jag om barnen, kanske sysslade jag också i köket. Blott det kommer jag ihåg att senare, då alt var tyst omkring mig, då barnen sofvo och Mari var i köket, fann jag mig stående i Anttis rum, vid hans skrifbord.
Men om ni vill sitta ner, så kommer han kanske snart. Heikura satte sig på en stol vid bordet och rökte sin pipa. Efter en stund sade han åter: Det kan vara lika så godt, om jag talar med er. Vi skulle nemligen nu måsta komma på det klara med den der hyran. Nu är snart andra månaden slut, och jag har ännu inte fått en penni för den förra. Det har ni inte. Jag vet nog det, svarade Mari sakta.
Dagens Ord
Andra Tittar