Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 17 juli 2025
Jag tänker som oftast på din framtid, jag, allt medan du klagar och sörjer över det närvarande. Vänta blott, rosorna skola återkomma på dina kinder och elden i dina ögon. Du skall åter varda vacker och väcka männens beundran. Det beror av dig själv att göra din lycka.
Därför har lille-bror fått vänta på sin bok ända till denna dag. Nu är jag själv en annan, och allting omkring mig är nytt. Lille-bror visste nog inte, vad han bad mig om, lika litet som jag visste, vad jag lovade. Men jag hör i mitt öra en röst, som tvingar mig att hålla, vad jag lovade. Hela denna bok är en bok om döden, och dock handlar den, synes det mig, mera om lycka än om olycka.
Vi önska honom lycka med sin Calla; under resan torde den väl komma att vålla honom åtskilligt besvär, men när han slutligen efter talrika vedermödor fört den oskadd fram till sitt nya hem i Kansas eller Minnesota, kan han ju berömma sig af att i blomman och i den mull, som omger dess rötter, hafva medfört ett stycke af fosterjorden!
Och under din vida kappa hon öppnade den hastigt, på lek, som ett par stora vingar, och slog den lika hastigt om sig igen har du skönhet, lyx, dårskap, lycka och härlig vila åt den, som älskar dig. Låt mig gå, min vän. Gryningen begynner, där kommer folk på bron... Och det lät litet blygt, men oändligt ömt: du behöver visst
Och effekten är underbar: hans far afstår från sin brottsliga lycka; den defroquerade abbéen går i kloster; m:me Fauchon återvänder till sitt hem, ja, den materialisten och socialisten Clavières lofvar att i deputeradekammaren beakta den beträngda katolicismens rättvisa fordringar.
Ty jag tror nu, att Gud vill det.» Och efter ett ögonblick tillade hon: »Sven vill det också. Jag har talat vid honom.» Utan att kunna svara, böjde jag mig ned och kysste hennes hand. Och i denna stund visste ingen av oss, vad som var lycka och vad som var olycka. De dagar, som nu följde, skall jag fåfängt söka skilja ifrån varandra.
Se skall dock hans öga ännu, Förrn högens natt hans flyktiga storhet gömt, Eviga makters lek med spotska, Trotsande jordbarns löften af bubblans tyngd. Han, skaparn af lycka och sed, Skall se en dag, när, fläckad af brott, hans ätt Slocknar i blygd, hans son, den ende, Sluter som brud sin syster i eldad famn'."
Ynglingarnes kör svarade, att ett bloss med ljuvligare sken än aftonstjärnans varken lyser för jordens dödlige eller Olympens gudar. Vad föräldrarne fastställt helgas av henne; vad de älskande länge önskat räckes givmilt av henne ... Hymen, giv lycka och fröjd! Hymenäos, eja, Hymenäos! Systrar, började flickorna ånyo, aftonstjärnan har ryckt en vän ur vår krets.
Därpå går det upp för mig: det är barnets fader och moder som knappt troende sin lycka utstöta ett matt hurra! I samma ögonblick hör jag den riktiga rösten igen den omutliga, outtröttliga na-na-na-rösten. Det lilla barnet har ingen tanke på att låta gäcka sig. Det vet, vilket århundrade det lever i.
Till all lycka för dessa bägge lekmän åtföljdes Kuntzes digra veckorapport av ett kort resumerande brev; hade detta saknats, skulle mången hava beklagat de bägge herrarne, vilka säkert ej mot en ersättning av 400 mark ens skulle orkat genomläsa astronomens veckoarbete.
Dagens Ord
Andra Tittar