Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 25 september 2025
Han tyckte sig icke längre tillhöra den stam, som skogstemplens gudar beskyddade. Vid vägen låg också en källa, som var berömd för sin goda och människovänliga vattenande. Han brukade ofta sitta där och självförälskad spegla de skrikande lapparna och öronens stora silverringar.
Det är nära kroppar med avlägsna själar. Såsom det står i Skriften: de lovar mig med läpparna, men deras hjärta är långt ifrån mig. Du är dock en läserska! Nära själar med avlägsna kroppar tycker jag då, om så skall vara, mera om. Men kan inte bäggedera vara nära? Stundom, Albert. Nu är det så oss emellan. Men ... Och till Lidköping vill jag du skall följa.
Märta, Märta. Havet överröstade honom. Han kände läpparna röra sig, men hörde intet. Märta! ropade han slutligen med ansträngande av sina lungors yttersta kraft.
En kyss på läpparna är det, när någon giver ett rätt svar. Fullborda ditt arbete på marken, gör allting redo åt dig på åkern; sedan må du bygga dig bo. Bär icke vittnesbörd mot din nästa utan sak; icke vill du bedraga med dina läppar? Säg icke: »Såsom han gjorde mot mig vill jag göra mot honom, jag vill vedergälla mannen efter hans gärningar.»
Det kunde vara den första vita och mjuka kvinnan, Eva! Det kunde också vara Ellen, eller Märta... Om det vore Märta! Och åter fladdrade de gula fjärilarna för hans ögon, höjde sig och sänkte sig, nalkades och flydde. Och luften var blå och tom, och vinden gnolade och somnade bort, och det blev tyst. Tomas spratt till. Det var någon som kittlade honom på läpparna med ett strå.
"Gää, gää, gää!" härmade Alma. "Du lilla pladdrerska, kan du inte säga annat än "gää". Säg så här: mamma ... mam-ma. Nå, säg nu: mam-ma!" Helmi såg stint på modrens mun och i nästa ögonblick började hon redan försöka röra läpparna på samma sätt. "Mamm, mamm, mamm," ljöd det från dem. Alma fortfor att förestafva: "Mam-m-ma, mam-m-ma..."
Att körsvennen för att skydda sig måste binda ett kläde för ansiktet, genomdränkt med starka mixturer. Det mindes han; men han tänkte: Som han ser ut! Inte är det en människa. Det är döden. Han bytte fot, lade huvudet på sned, halvslöt ögonen. Och leendet, strykleendet, som mor i Sutre aldrig kunde se utan undran, smög sig fram mellan de smala, blodfattiga läpparna.
Öronen voro något stora och framåtböjda men lika mjällvita som hennes bara hals, och naglarna på fingrarna voro genomskinliga. På hakan var en liten grop med ett ärr, och de tunna små läpparna voro öppna och fuktiga, som om hon nyss hade druckit vatten.
Säg ut hvad du tänker. Jag skäms på dina vägnar. Jag hörde henne springa upp från stolen. Du? Hon brast ut i skratt. Jaså, skäms du på mina vägnar? Vänd dig om! Jag gjorde som hon bad. Vi stodo där midt emot hvarandra. Agnes rak, stolt och vacker. Hon mätte mig med ögonen och fann mig antagligen högst obetydlig. Hvad är det egentligen du skäms för? frågade hon med ett svagt hånleende på läpparna.
Han hade, stolt och med ögon lysande af fröjd, nu när han glömt nederlaget under akkjan, kommit åter till lägret och där skördat bifall och beundran af lapparna. En beundran som han emottagit med förvånande anspråkslöshet. Ingen mer än han själf visste om huru pass harig han känt sig den där stunden under akkjan med de hvassa, trummande renklöfvarna öfver sig.
Dagens Ord
Andra Tittar