Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 27 juni 2025
Brinnande purpur på molnen, Flytande guld vid Himlens rand, Skimmervågor, viggar af färger, Glödande skyars fria lek, Hvad sägen j väl? Viljen j väl Herrligt berätta om dagen, Dagen som klar uti vestern bor, Hatar dunklet, forskar i djupet? Viljen j locka längtan dit? Hvad viljen j mig? Öster du natt! Slumrande rosor på bäddar, Svällande, veka, söfver du.
Det bryter mig, det krossar mig. Det stampar sönder mig till en enda blodig massa. Det är min fantasi och min längtan som tagit öfvermakten igen. Men det är den sista striden. Blir han borta i kväll, då tror jag, att segern är vunnen. Det bräcker i hufvudet, min strupe är torr som om jag vandrat genom en öken och så denna förfärliga, ödeläggande smärta i bröstet. Half nio.
Ja, sorg i all min fröjd; Ty att få råkas åter, hvilken höjd Af glädje, och ändå hvad smärta, Att han skall nödgas, detta stolta hjärta, Blott för en lumpen penning offra opp Sitt mål, sin varma längtan och sitt hopp! Han tänkte få besöka konstens länder. Hur sade han?
Ja, din far, Hanna, hvilken ödet ändtligen fört till hemlandet. Jag har tärts af längtan att komma hit igen, att få se dig .
Se på Ernst-Olof! sade fadern, och tag honom till föredöme! Han är som en pojke skall vara. Kom ihåg vad han har gjort! Så blev det höst. Dagen började litet senare, vattnet blev kallare och kvällarna mörkare. Pojkarna kände en viss längtan till staden, till gatorna, fotbollen och biograferna. Men ännu fanns ju en del kvar att göra på landet.
Det är också icke dig, jag älskar; det är min egen fantasis skapelse, som antagit din gestalt och dina drag. Det är barnets naiva tro på sagans förtrollade prinsessa, det är all min ungdoms längtan, som koncentrerat sig i din bild. Du är diktens overkliga kvinnoideal; jag vill icke röra dig med mina händer, att du icke må försvinna i luften.
Jag ville alltid vara hos dig, men jag måste följa min fader. Ja, när jag tänker därpå... ser du, jag har icke tänkt därpå förut... men nu tror jag, att jag skall dö, när jag skiljes från dig. Jag vandrar långt, långt bort, allt längre bort från dig, Erland. Då du kommer hit om kvällarne, är Singoalla icke här; men hon längtar hit och skall dö av sin längtan.
Solen var då i nedgående, och gubbens anlete vänt emot väster; hans kala hjässa tycktes äga heliotropens längtan och törsta efter det sjunkande eldklotets sista stråle. Först när det var försvunnet bakom Ägales klippor, såg han ned på de församlade. Hans ögon stirrade blodsprängda, hans skägg föll ned som en lång, tovig hängmossa över kapitälen.
Folke Filbyter drog tillbaka sin arm från stugknuten och pekade med en frågande åtbörd på sitt svärd för att ännu en gång fresta ovännen. Han gjorde det med en sådan enträgenhet och en så uppenbar längtan att äntligen få strida och falla, som hade han bett om en nåd. Rid nu hem till din gård igen, sade Ulv Ulvsson och vände sig om för att gå in i stugan.
Nutidskvinnans känslolif är ömtåligt. Hennes längtan är långt hetare än blott blodets feber, långt starkare än blott hjärtats trånad; den är hos de högst utvecklade en tärande andens hunger, som kan medföra döden, om den icke stillas och den stillas nästan aldrig. Detta är historien om Elsa Finnes vinterbrytning. Må hon berätta den med egna ord.
Dagens Ord
Andra Tittar