Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 12 juli 2025
Konungen växlade några deltagande ord med änkan, fru Margareta, och med fru Sigrid Tott, tryckte deras händer och gick att åter ägna sig åt rikets angelägenheter. När konungen var sin faders son. Dagen därpå hade ståthållaren Johan De la Gardie föredragning i slottet.
Han känner sig ensam, öfvergifven af den, till hvilken han alltid flydde för att få mildhet och tröst, men så sällan rättvisa. Söta pappa förlåt, säger han med hårdbitna, ljugande läppar. Och så smyger han ut i köket till Lovisa, barnpigan, som brukade kamma och tvätta honom, och i hennes förkläde gråter han ut. Hvad har Johan gjort? frågar hon deltagande. Ingenting! svarar han.
När läraren sen klockan nio kom in för att börja arbetet, var Johan klädd och hans kläder "nästan" torra, så att ingenting märktes. På middagen talte gossen om hela historien för far och mor, bad dem om förlåtelse och lofvade, att icke gå ut på isen utan föräldrarnas samtycke. Naturligtvis förläto de sin Johan, som ju fått straff nog för att han utan mors löfte gått på svag is.
En middag skulle han i egenskap af rotmästare stanna qvar på enskild, högre lektion för löjtnanten. Tag af er jackorna nu, gossar, så ska vi ta oss lite motion, sade löjtnanten. Alla kastade af sig, utom Johan. Nå, är jackan af än? Nej, jag fryser, sade Johan. Han ska snart bli varm, sade löjtnanten, af med tröjan bara. Han vägrade.
På måndagen aflemnade Johan tolf skilling i koppar och lofvade lemna resten nästa måndag. Kamraten förstod sammanhanget. Det är dina frukostpengar, sade han. Har du bara tolf skilling i veckan? Johan rodnade och bad honom taga emot. Nästa måndag lemnade han de andra kopparslantarne. Nytt motstånd, nytt motyrkande. Ynglingarne följdes sedan klass efter klass och ända in i Upsala och ändå längre.
Pigorna hemma kallade honom herr Johan, och lärarne i skolan interpellerade klassen: mina herrar. Dermed företager han på eget bevåg att reformera sitt skolväsen. Först slutade han grekiskan, som han länge bedt fadern få slippa, men förgäfves. Detta verkstälde han nu på eget bevåg, och fadern fick icke veta det förr än långt efter studentexamen.
För övrigt voro väl kyssarna tillräcklig ersättning för ert besvär. Eder tillgivna Alice Krona, alias fröken Benson. »Det är historien, gossar, och jag anser, att man måste vara skald för att se något förmildrande hos en sådan kvinna. Skål!» Kaptenseleven Karl Johan Klyvarbom kom seglande sydväst till syd uppför Hamngatan för laber bris.
Men denne går på Johan och frågar honom i hvilken skola han nu går. Jaså, du går i den busskolan, sade kamraten. Johan kände att han kommit »ner», men han hade sjelf önskat det. Han framstod icke alls bland kamraterna, men kände sig hemma med dem, befryndad med dem och han trifdes bättre än i Clara, ty här tryckte icke något uppifrån.
En och annan gång tog han pipan ur mun och spottade på det glödande järnet, det var allt. Han låg sällan stilla en natt, vid tretiden måste han upp och elda. Först när järnet glödde gick han åter till vila, eller väckte sin stackars hustru och skrämde henne med hårda och oblyga smekningar. Han var en mycket dyster och fåordig man, denne Johan Jacob Roth.
Dagens Ord
Andra Tittar