Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 26 juli 2025
Det är alldeles tyst ombord, sedan uppsyningsman upphört att tala med sina karlar, utom vid manöver; och när en lustjakt kommer en klar sommardag utanför inre skärgården och ser den svarta riggen på det klumpiga skrovet, som tyckes knega fram av ålderdomströtthet, fråga de sjungande och skrattande passagerarne, som äro ute för första gången, vad det där är för en likkista.
Man säger, att jag liknar min far till det yttre, min mor till det inre. Fru Meilert drog henne tyst ned i soffan bredvid sig. Tala litet om din mor, om hennes sista stunder. Du anar icke, hvad hon en gång var för mig. Hanna smålog bittert. Och ändå hade ni hjerta att öfvergifva henne!
En aftonstund, då solen dalade och förgyllde S:t Petersburgs minareter och glödgade Nevans vatten, gaf sig en ung, filosofie doktor, eller som fursten kallade sådana: »ignorantplanta», i samspråk med Novaja-Golfa. Och man kom då, helt naturligt, också in på temat om de »förskrufvade idéer», som fursten hade om jordens inre värme.
Stellan höll henne ännu kvar: Säg, farmor, lova mig, lova mig att inte säga något till pappa lova det Det ska jag visst göra, mitt barn. Sov nu gott. Hon tände ett ljus och släckte lampan. Han låg länge vaken. Han var så förgråten, att det kändes som om hans inre endast varit en flytande massa.
Men hon kunde ej tvifla på Bellas ord. Det var som om tyngden i hennes inre småningom rullat bort och låtit de djupa, varma vågorna der under välla fram allt högre och högre. Hon böjde sig ned öfver Bellas hand, denna kära hand, som hon ännu kanske finge behålla i sin. Om jag vågade tro dig! hviskade hon. Det kan du, Hanna min! Bella strök lätt smekande hennes hår.
Men Jona hade gått ned i det inre av fartyget och låg där i djup sömn. Då gick skepparen till honom och sade till honom: »Huru kan du sova så? Stå upp och åkalla din Gud. Kanhända skall den Guden tänka på oss, så att vi icke förgås.»
»Och detta , hvad bergarter utgöres af, har väl intet med den inre värmen att göra?» »Hvad menar ni?» frågade professorn. »Jag menar, att värmen från en stor, inre centralhärd borde väl lika väl tilltaga jämnt nedåt genom ett kalkstenslager?» »Ja, naturligtvis.» »Men så är det ej alls,» invände den unge ingeniören. »Huru så?»
"Men nu har han själf stillat denna min längtan, och den inre rösten har sagt till mig: 'Stanna kvar hos den hjord, som jag anförtrott åt dig!" "Om det är så, då stannar också jag", svarade Edesius, djupt gripen. "Jag lämnar dig icke allena." "Nej, så får du ej tänka", svarade Frumentius allvarligt. "Måhända är det Guds vilja, att du går, men för mig är hans vilja klar jag skall stanna här.
Och en andekraft lyfte upp mig och förde mig in på den inre förgården, och jag såg att HERRENS härlighet uppfyllde huset. Då hörde jag en röst tala till mig från huset, under det att en man stod bredvid mig. Den sade till mig: Du människobarn, detta är den plats där min tron är, den plats där mina fötter skola stå, där jag vill bo ibland Israels barn evinnerligen.
Sakta! Se, han skyggar, Dunkla makter kämpa i hans inre: Skall han dröja, eller skall han framgå?
Dagens Ord
Andra Tittar