Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 24 oktober 2025
»Mycket gärna, herr general.» Och återgäldande generalens kommando vid hans inträde, befallde ingeniören den gamle krigaren: »Sitt!» »Hvad behagas?» »Sitt, sitt för fan!» »Hvad, hvad tusan nu då,» framstötte generalen och sjönk ned i en stol. »Ni är nu inne i mitt rike, herr general. Jag är kungen och det är jag, som befaller. Det var ju ni själf, som bad mig att öppna porten.»
Dagen efter det stora mötet infann sig en livréklädd betjänt hos den sjuke ingeniören och framförde tillsägelse till en audiens hos den gamle generalen samma dags middag. Ingeniören lät hälsa att hans hälsotillstånd ej tillät honom att lämna sängen på flera dagar men att han, så fort han blef återställd, skulle hörsamma kallelsen.
Ska du gå i kyrkan? frågade vännen. Nej, sade Johan. Jag går aldrig i kyrkan mer. Ja, följ ditt samvete, sade ingeniören. Det var första gången Johan uteblef från kyrkan. Det gälde att trotsa både faderns befallning och sitt samvetes röst.
Dion tog värdigt och likt en gammal lagerkrönt konstnär emot alltsamman, men häftade ännu sina ögon envist bort åt kakelugnen. Hans blickar uträttade dock ingenting. Nadja och ingeniören sutto alltjemt qvar, fördjupade i samtal. »Småfröknarne», de sjuttonåriga tvillingarne Clara och Lilli, skulle så fram och sjunga.
Med ens ihågkom man den »galne» ingeniören, som omtalades i tidningarne för ett par år sedan och hans underliga, varma floder i Sibirien och de inbjudna gingo i den största undran och förväntan. Spänningen nådde föredragsdagen sin kulmination.
»Men, kära vän,» hviskade den andre civilklädde tillbaka, »har du invändningar att göra, så deltag i diskussionen, opponera dig, för tusan!» »Ånej, låt honom hållas ännu litet,» svarade ingeniören. »Men det är ju oförskämdt af mannen att anamma Camille Flammarions idé » »Menar du, att detta med det stora schaktet är Flammarions tanke?» »Ja, och den framfördes af honom för många år sedan.
Så med ens, utan att någon anade det sprang han upp på bordet, gripen af sitt hat mot humbugen och ropade af sina lungors fulla styrka: »Men jag vet sättet att tillgodogöra sig jordens inre värme, jag vet, hur det är möjligt, jag vet huru jag skulle kunna göra Ryssland till världens rikaste land och gifva det den Golfström det saknar ». Längre hann aldrig ingeniören.
»Ja, nu är just rätta tiden inne. Norra ishafvet är nästan isfritt äfven om vintrarne och tidningarne börja tala om den märkvärdiga värmen däruppe. De framkomma ju, som ni vet, med de besynnerligaste teorier.» »Javisst.» Generalen räckte ingeniören ett papper. »Här är vår sista koncession.
Nadjas små skratt ljödo ifrån det gröna rummet, dämpade af det tjocka förhänget, de förtonade och tystnade slutligen af. Klockorna i tornen slogo fyra. En svag strimma af dager trängde in genom rutorna. Sakta lyftades gardinen vid dörren upp. Den unge ingeniören smög fram med stöflarne i handen. Hans ögon flammade, hans kinder voro blåröda.
»Ja och de äro ej svåra att nämna.» Ingeniören reste sig och nedtog från ett skåp en stor jordglob, som han ställde på bordet framför tidningsmannen. Därpå fyllde han ett glas med vatten och omtalade för sin gäst att han spelade biljard.
Dagens Ord
Andra Tittar