United States or Indonesia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Drogisten berättade då, huru för ungefär 10 år sedan denne unge ingeniör hade kommit dit upp och huruledes han strax börjat att i största tystnad få kontrakter till stånd om vattenrätten till alla floderna i hela nordliga Ryssland och Sibirien, och på samma sätt hade han tillförsäkrat sig rätten till alla malmförekomster i dessa trakter.
Och nu är du på väg till häktet. Der nere i källarn är så svalt, der blir du kanske lugnare. Och i morgon fortsättes resan. Du har god tid att tänka öfver din gerning på färden öfver stepperna till det fjerran Sibirien. Till dess, hvissla och sjung! Hon der i fönstret dör icke deraf! Ack nej! Stackars Katri! Det är ingen dröm. Det är verklighet. Han synes ej mera.
Man hade ju varma källor och floder på Island och nyligen hade ju en upptäckts på Spetsbergen; så hvarför kunde ej också Sibirien hafva fått några på sin lott? Och mr Montgomery sade, att en sådan dumhet som att påstå att inte jorden vore glödande i sitt inre, vore rent af fosterlandsförrädisk då det kunde skada Rysslands stolthet: jätteschaktet vid Moskwa.
Journalisten och en bekant aviatör reste med den emballerade ballongen till Sibirien och alldeles i närheten af Pompowskis hufvudstation utpackades den och fylldes för uppstigningen. Ballongen höjde sig allt mera och mera. Snart såg man öfver murens rand. Man konstaterade snart, att floden flöt rätt igenom den stora, ringformiga muren.
Blott ännu en liten episod ur furstens rika lif, endast därför, att den berör historien om jordens inre: Novaja-Golfa fick år 1936 besök af en gammal ungdomsvän och de tvenne uppfriskade gamla, gemensamma minnen. »Minns du,» frågade vännen, »den gången, då jag kom körande upp till dig i snö och mörker till ditt verk uppe i Sibirien?» »Ja, och du var hjärtligt välkommen. Hvilket år var det?»
Med ens ihågkom man den »galne» ingeniören, som omtalades i tidningarne för ett par år sedan och hans underliga, varma floder i Sibirien och de inbjudna gingo i den största undran och förväntan. Spänningen nådde föredragsdagen sin kulmination.
En dag fick professor Poppenberg besök i sitt rum i den Heliga synodens lokaler. Några timmar efter det den lämnat honom för att återresa till Jeniseisk gjorde professor Poppenberg en förfärlig upptäckt: hans pennskaft var borta. Hans pennskaft var borta! Hur? Det fanns endast en förklaring: det hade stulits. En medlem av delegationen från Sibirien hade begagnat tillfället och gjort det oerhörda.
Den flora, som först tog landet i besittning, i den mån som isen smälte undan, utgjordes ej blott i Sverige utan äfven i Danmark, norra Tyskland, Ryssland samt till och med i Skottland och England af till stor del samma rent arktiska arter, som nu bilda växtligheten på Spetsbergen, Frans Josefs land, Grönland o. s. v. eller i arktiska Sibirien.
Underliga saker kommo i dagen. Det fans karlar med skägg och glasögon, som kallade halfön Malacca för Sibirien och som trodde att östra indiska halfön var Arabien. Personer erhöllo betyg i franska, som uttalade eu som y och icke kunde konjugera hjelpverberna. Det var otroligt. Johan sjelf tyckte att han var starkare i latinet tre år förut.
Just denna tid läste man i en rysk tidning ett intressant kåseri om en viss ingeniör Pompowski, som ingen annan var än denne general Swinekows vän och skyddsling. Kåseriets, eller rättare artikelns öfverskrift lydde: » Hemlighetsfulla älfvar i Sibirien .» En reporter hade berest norra Sibirien och det nordligaste europeiska Ryssland.