Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !

Uppdaterad: 10 september 2025


Gumman var krasslig och tyckte, att allt var bra som det gick, och i förkänslan av det rammel, som skulle uppstå, när hon gått all världens väg, såg hon icke ogärna, att hennes man, för det var han i alla fall, skulle ha ett tak över huvet och inte som en stackare.

Var har du varit? Tyst, far! sa' Ån. Vem har givit dig eken? Tyst, far, när jag talar vid mor! Skäms du inte, pojke! Du har stulit mitt virke. Det ljög du, Björn! Björn slog Ån kinden. Det gick något sönder, sa' Ån och tog sig huvet. Björn blev än vredare och slog stolen mot golvet, att han föll i spillror. Kan du laga den? sa' Ån.

Husen voro stora och mänskorna många; långkärrorna skallrade de kullriga gatstenarna, att det värkte i huvet, när man hörde dem; hundarne skällde, höns, nyss lossade i burar, kacklade, grisar skrovkärror skreko, och uppåt backen skyndade alla fordon med lantmannaprodukter under polisens bevakning och pådrivande, ty holmen och hamnen skulle avspärras.

Kalle förde sin högra hand först till örat som om han känt efter om huvet satt kvar, därpå, och med gnistrande ögon, lyfte han den i höjd mot den lågväxta kvinnans ansikte, för att klämma till. Men armen stannade tvekande i gesten och i nästa ögonblick flögo alla männen upp från bänken och uslingen låg golvet med näsan i en blodpöl.

Hon förstod inte rättssakerna, men hon hade en aning om, att allt icke var rätt tillgånget med bouppteckning, arvskiften och testamenten, men det fick bli sedan, bara hon slapp ifrån det, och någon gång skulle det bryta löst, om inte förr, den dagen, när Gusten måste tänka att gifta sig, och några sådana tankar torde någon ha satt i huvet på'n, för han var inte sig lik mer, utan gick och såg vurmig ut.

Pastorn rev sig i huvet, men prästfrun, som åhört anbudet, svarade: Inte går det an att säga nej, du Erik, och därför är det gott du säger ja med detsamma. Ja, det är väl gott det! mente pastorn, och därmed var saken avgjord i huvudpunkten. Men säg nu, Eklund, kan inte jag vara med också! Ju flera man, dess bättre lycka, strävade pastorn emot, i det längsta hållande tag i sin köttgryta.

Nej, det blir hon inte, för förut visste jag inte att hon hade ett stort, svart hål inuti huvut! Stackars lilla Clara! Nu vet jag ju det! Tänk , sade jag, att det finns riktiga, gamla människor, som också tappa håret. Tänk morbror Per, han har en vit fläck uppe i huvudet. Och han är lika glad för det. Men man kan inte se in i huvet morbror Per! Nej, gudskelov, sade jag.

Där kom han i kavaj av blå boj och gråa korderojsbyxor med knän , sådan han satt till rors i sumpen, när han seglade till stan med fisk, och sådan han satt Mässingsstången i Stadsgårn och drack toddy med fiskköparn; här kom han i svart klädesbonjour och långa, flaxande svarta byxor, som han gick i kyrkan, när det var skriftermål, såsom han var klädd bröllop, begravningar och barndop; här hängde svarta fårskinnströjan, som han hade , när han stod i strand och drog not om höst och vår; här bröstade sig den stora skälskinnspälsen, som ännu bar märken efter julkalasen, där den sista supen i pälsen togs i glögg; och resskärpet stickat i grönt, gult och rött ullgarn ringlade sig som den stora sjöormen ända ner golvet och stack huvet i ett stövelskaft.

Pigorna sprungo fram och åter mellan matbon, som var fullhängd med kokt och stekt av alla slag och säckar med nybakat bröd. Ibland syntes bruden sticka ut huvet genom kammarfönstret med lösflätorna slängande och i bara särkärmarne, skrikande än åt Lotten än åt Clara. Segel segel syntes nu styra in i viken, göra en lov schangtilt förbi brygghuvet, stryka och under bösskott lägga till.

Här är jag! hörde han sig svara i sömnen, något rop efter skräddarn, högljutt att han vaknade om en obestämd tidrymd, som kunde varit ett år eller en halvtimme, och blev det svart och tyst igen. Nästa gång han förnam något, gjorde det rysligt ont i huvet, och bakom en bjälke viskade någon, som hade klackjärn sig.

Dagens Ord

dervidlag

Andra Tittar