United States or Egypt ? Vote for the TOP Country of the Week !
Varje försök att resa dem var omöjligt, och sedan han och Gusten sökt få dem på bena genom att skjuta en planka under buken, lämnades de åt sitt öde tills vidare. Carlsson skakade betydelsefullt på huvet, som en läkare när han går ifrån en dödsbädd, men sparade sina goda råd och förbättringsförslag tills vidare.
Varje försök att resa dem var omöjligt, och sedan han och Gusten sökt få dem på bena genom att skjuta en planka under buken, lämnades de åt sitt öde tills vidare. Carlsson skakade betydelsefullt på huvet, som en läkare när han går ifrån en dödsbädd, men sparade sina goda råd och förbättringsförslag tills vidare.
För att avrunda slutet och försona vad han brutit, läste han ett fadervår, så långsamt och tärande, att gumman, som kommit mitt i solskottet, nickade ihop en gång till och hann morna sig, under det Carlsson, för att hindra alla obehagliga förklaringar, stack ner huvet i vänstra handen för att göra en tyst bön, som ej kunde avbrytas.
Ty det var han ändå tills han sov hos gyltan; men jag drap gyltan, och då dog Grotte. Han sörjde sig till döden, tror du? Det tror jag inte. Det var för din skull han dog, och det gjorde han gärna. Jag har gjort dig ont, Ån? Det blir väl värre. Varför slog du gyltan? Det minns jag inte, men jag fick inte sova. Du skall bli en klok man en gång. Tror du, tror du? sa' Ån och tog sig på huvet.
Ån spottade på stolsfoten och slungade honom mot huvet på Gisle, så att han föll sanslös under bordet. Gästerna sprungo emot Ån, men Björn gick emellan; då blev det tyst i salen. Trälarna buro in grisen och ställde honom framför bruden. Ån kände igen Grotte, gick fram och kysste honom mellan ögonen. Då log folket. Känner du igen honom? sa' Drifva. Skulle jag inte känna min vän?
Säg ett ord, annars slår jag huvet av skaftet för dig", vrålade Bob utom sig. Främlingen svarade inte ett ljud, men lyfte åter sitt lemonadglas mot Bob. Bob slog till det, så det flög till andra ändan av krogen. Då sträckte främlingen ut sin hand, tog Bobs ölglas och slog det, inklusive glas, i ansiktet på Bob. Ja, se'n var saken klar. "Inget slagsmål i lokalen", skrek Eddy.
När en halv timme gått, knuffade Norman på Rundqvist, som stod framlutad med handen för pannan, som om han mått illa, och med tummen pekade han åt Clara och Gusten på brandsprutan. Rundqvist vände sig varligt åt sidan, spärrade upp ögonen, som om han fått se den onde själv, skakade på huvet och log, som om han förstått.
Carlsson låg vaken och tänkte på framtiden; som en spik satt gummans ord i huvet, om att han skulle vara liksom förmer än de andra och att han skulle sätta gårdsbruket på fötter. Omkring den spiken värkte och bulnade det, och det var som han skulle ha fått en växt i huvet. Han låg och tänkte på mahognychiffonjén och sonens röda hår och misstänksamma ögon.
Lovisa, som stod i köket och stekte abborrar, tappade en stor smörklick på golvet, min dotters moder, som såg efter att Lovisa stekte abborrarna, blev mycket förskräckt och själv sprang jag in och ropade som alla de andra: Vad är det?? Man kan se in i huvet på Clara! skrek min dotter. Man kan se rakt in i huvet! Och det kunde man.
Men när han såg, att slutet kom nära, och han misstänkte amen skulle ta törn, sackade han av; men det var för sent, ty i sista vändningen hade han spottat för tjockt på tummen och tagit tre blad, så att han stötte på amen högst upp på sidan, alldeles som om han slagit huvet i en vägg.
Dagens Ord
Andra Tittar