Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !

Uppdaterad: 17 september 2025


Jag var uppspelt och tokigt glad. Jag kunde knappt sitta stilla. Min diktare höll att bli stött. Han riktigt grälade mig. Man skulle nästan kunna tro, att jag gladde mig åt att lämna hufvudstaden. Jag såg ut som en »elektriserad groda». När vi märkte, att vi icke skulle bli fruntimret kvitt, gick han till sist, sedan han lofvat säga mig farväl efter teatern.

Han hade lärt sig förfarenhet och vett och blef rådman i hufvudstaden. Och derpå följer grafskriften: »Then hela värden för tykt nästan alt för trång. Åt then är thenna plass trij ahlnar iord för långUtan tvifvel var hela detta qväde sin tid mycket läst och berömdt. Vi se att till och med sorgepoesin fick tjena till mångahanda ändamål.

Tänk om hon dör! Hon lefver inte länge, men fick hon se dig, skulle hon inte kunna lefva en dag till. Der blef en tystnad. Nadja såg med dof resignation ut från kupéfönstret. Vet hon ingenting? Åh jo, en del. Men inte hälften. Åter en paus. Hon stirrade alltjemt ut. De voro nära hufvudstaden. Thölöviken låg frusen, träden i parken stodo hvita af rimfrost.

Han hade varit borta i många år, i hela trettio år, kanhända mera, och under hela denna tid hade hon endast tänkt honom, liksom sin försvunna ungdom. Ett minne, ett ljust och gladt, men länge sedan vissnadt minne. När Lamströms madam en gång omtalade, att kamrer Asp numera bodde i hufvudstaden, gjorde det ett visst intryck Schana...

Hon vände sig till drängen och sade i sin brutala ton: , hur kom du hit, Samuli? Jag var en tid herde hos gästgifvarns, blef hållkarl, dräng. Tog mig plats hos patrons bror, prosten, som kusk. I förra veckan for prosten hit till hufvudstaden och tog mig med. Här fick jag mina goda betyg, patron talte med prosten och gaf mig » hand» strax.

Det själfbelåtna leendet var också borta, men när man talade till honom, kom det ett uttryck af stolthet öfver hans ansikte, han rätade sig, som om han ville påminna folk om att det var han och ingen annan, som en gång i hufvudstaden kallades »vackre Lars kusk». Han var nu hjärtegod mot Lotta; också drängen, som förr fick hårda bevis hans onda lynne, blef nu vänligare behandlad.

Herr doktor Werner har sagt, mig, att det ej är omöjligt att hon kan bli återställd, om hon får komma under lämplig behandling af en skicklig läkare. Därför ber jag er än en gång: låt mig uppfylla er gosses sista önskan, res ni själf med er dotter till hufvudstaden och stanna hos henne där, till dess hon blifvit fullt frisk.

fick han ett anbud att komma till hufvudstaden; en af hans yngre kusiner hade kommit sig upp och blifvit senator, nu fanns en kamrersplats ledig, han kunde ju gärna söka den. Väl var han något gammal, men någon ärligare kunde man i alla fall icke . kom han till Helsingfors, sökte och fick platsen. Det var tio år sedan.

Det lockade mer och mer hon drogs mot solnedgången. Hon var trettioåtta år, hon som erkänd författarinna återsåg hufvudstaden, och hon gaf intryck af en människa, som bränt sina illusioner, gjort upp sin räkning med lifvet.

Han ansåg, att hon borde komma till någon skicklig kirurg i hufvudstaden för att kunna bli fullkomligt återställd. Men hvarifrån taga penningar till sådant, när man knappt har sitt dagliga bröd? Fru Henriksson grubblade dag och natt öfver den saken, men hon fann ingen utväg utan måste med tungt hjärta låta den tanken fara, åtminstone för den närmaste tiden.

Dagens Ord

önskades

Andra Tittar