Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 9 november 2025
Han förödmjukade sig genom att försaka all den härlighet och makt, som med rätta var hans, och genom att antaga en fattig människas plats. Han hade såsom han själf säger "intet att luta sitt hufvud till". Vi se, huru ödmjukt han lydde Andens maning och gick ut i den vilda öknen för att hungra och frestas af djäfvulen.
Nu en graf mig reden På det flacka fältet, Tvenne spjut till bredden Och till längden fyra. Må en rosenbuske Vid mitt hufvud sättas, Och till mina fötter Må en källa ledas. Yngling eller flicka Sig en blomma plocke, Och den gamle svalke Törstens brand i källan.
Det var en smidig karakter, en man, som säkert hade framtiden för sig, så mycket mera som han kunde förete sådana företräden som ett vackert hufvud och en oklanderlig hållning. »Kan ni tänka er hvad de nu hittat på», fortsatte hon, »jo fängelsefilantropi!
Prostinnan, som är snäll och rar på alla vis, hör ändå till den gamla tiden. Hon såg på Ingrid och vaggade allvarligt med sitt hvita hufvud. Inte skulle en flicka, på den tiden jag var ung, velat sitta och visa sina strumpor för hvar enda själ, som strök landsvägen fram, sa hon.
Och hvarenda qväll så skall jag be Gud att hintar patron. Hej ohoj! nu skall du ha kaffe. För en sådan födelsedag som i dag ha vi aldrig förr firat! Medan hon stökade derinne, gick han ut, med tillstymmelsen af ett leende på läpparne. Men med det lingula håret burrigt och fullt af dam, kröp der fram bakom sängen först lille Heikkis hufvud, och så hela hans späda, hvitklädda figur.
I den gamle krigarns ögon Stego tårar, och han svarte: "Kejsarinna, detta vinterhöljda hufvud Kan ej någon lösen vara För en återköpt minut af lif åt Peter; Om det kunde, stod han för er, Sade: 'Dotter, höga dotter, din är spiran, Jag har verkat, jag vill hvila: Mer än du har icke Peter älskat Ryssland, Och hans kärlek var hans styrka'."
"Hör man på hans vishet", svarade en liten näbbig stämma, "just som ingen ann sett något än han med sitt kala hufvud och sina långa mustascher". Förundrad såg jag mig omkring och undrade hvad folk det var, som kommit in i rummet utan att jag märkt det, men der fanns ingen utom jag, allt var tyst.
Bäst belåten var hon då hon fick luta sitt hufvud in i hans axelveck, innanför rockslaget, med kinden mot hans mjuka sammetsväst, medan han sakta smekte henne med sin hand. »Det käns så lugnt och tryggt», sade hon. Lugn och trygghet, det var hennes lifsideal. Starka känslor och våldsamma själsrörelser fruktade hon.
Månke gick storbelåten till dörren. "Var så go och stig in Gullspira, och håll te goo." In steg Gullspira med högt buret hufvud. Hon såg sig om bland barnen. Varsnade Anna-Lisa, som vispade om sirap i drickesvrilen, trippade fram till henne och gaf henne en liten puff med hornen. "Herre gulla barn. Hon vill bli mjölkad. De är den ti'n nu så som en ändå dragi na hela dan."
Och så hade jag honom vid min sida igen, sittande på schäslongen, och så var jag fången igen i allt detta mjuka: hans läppar, hans ansikte, hans hår; och så: Jag trodde, ni hade en mun! Ty jag hade suttit alldeles stilla med hufvudet nedböjdt. Men jag log vid denna hans förmodan och räckte honom min mun. Och han kysste mig alldeles lugnt, men så länge, länge, och mitt hufvud hvilade mot hans axel.
Dagens Ord
Andra Tittar